Får du också den här känslan att du vill skälla ut någon grundligt? Bara ställa dig och skrika på människan. Helt utan att den gjort något fel. Att det liksom inte riktigt går att förklara och om man nu skulle hamna i den situationen skrika om något som inte är logiskt eller ens något som man begriper och kan greppa. Har du också det så ibland? Att det hade känts väldigt bra att göra det. För att du känner för det, bara för att få ut något.
Skulle gärna vilja skriva om vad det där något är, men jag har ingen som helst aning. För som jag nämnde nyss så är det inte logiskt alls. Kanske är därför jag vill skrika, för att få bort förvirringen, känslan av att vilja göra det. Hade det blivit mer begripligt för mig efteråt? Hade jag kunnat tänka bättre då? Eller hade det blivit värre än tidigare? Vad hade jag sagt? Troligtvis något extremt dumt och korkat. Vad hade jag fått för svar på det? För reaktionen man fått utav det hade med största sannolikhet varit förvånad och förvirrad.
Hur hade jag reagerat om någon gjort så mot mig? Nog också blivit förvirrad, tittat snett åt vänster med en hel del tankar om vad det är som händer just nu.

Har en tendens att titta åt vänster när något märkligt händer och jag tänker efter gällande det. Med den där förvirrade och smått sura minen. Den som säger att nu är det allvar och man försöker greppa, i alla fall något. Precis den minen tror jag att man fått om man bara skällde på någon helt utan anledning eller ens något att göra. Osammanhängande ord eller helt ologiska meningar. Kanske lite som denna texten är.

Förvirrad, trött och febrig, förlåt. Ska sluta nu och sova istället. Är nog inte löt att försöka begripa sig på denna text ens lite.

Feber, förkyld, dåliga veckan i månaden, ont i hela kroppen och har sovit till och från på soffan nu i flera timmar. De tillfällena som jag vaknat har jag hällt i mig te och halvt knarkat halstabletter. "Denna produkt innehåller sorbitol (86 g/100 g) som kan ha en laxerande effekt." Då kan man kanske tycka att trycka i sin en massa av dem inte är det absolut bästa beslut man skulle kunna ta. Men det är ju inte precis som att jag kan äta när jag mår såhär ändå.

Min syster fyller år nu. Ställde mitt alarm tolv så jag garanterat skulle vara vid hyfsat medvetande och kunde skicka ett grattis sms och där i även ge henne sin present. Praktiskt när man önskar sig netflix. Bara att skicka inloggningsuppgifterna. Planen var att jag skulle komma till dem men ja, kanske inte det bästa att smitta en hel hög med människor som faktiskt har både ett liv och jobb. De har självklart vars ett liv och så även vars ett jobb. Inte som att alla dela på samma även om man skulle kunna tolka det så när jag nyss skrev. Hur som helst så hade det varit onödigt och då jag mest ligger och kvider på soffan skulle mitt sällskap där troligtvis inte vara allt för trevligt. Så har beslutat att stanna hemma och senare, någon helg, dra ut henne på en klubb eller krog. Vilket hon verkar se ganska så mycket fram emot. För vem vill liksom inte dra ut med sin sju år äldre, skitdryga syster som har en tendens att skutta iväg på sådana ställen. Det som är ännu mer stabilt är att denna syster, det vill säga jag, också har den underbara vanan att lämna bort mobilen till någon annan innan hon, jag, försvinner in bland människorna. Inte som att jag drar ut och betalar en hel del pengar för att bara umgås med människor som jag lika bra hade kunnat träffa hemma. Slöseri med pengar!

Jag har min halvt värdelösa Iphone vars batteri i princip är helt slut vilket hade lett till att den blivit helt värdlös istället. Du har din, Iphone, I pad eller, om det ens fortfarande görs, Ipod, något som behöver samma laddare helt enkelt. Även din sak har nästan helt slut på batteri. Det finns en laddare, jag laddar min telefon först, som den slyna jag är.
När jag sen laddat klart sätter jag in laddaren i det som du behöver ladda. Det som jag är medveten om behöver laddas, för du nämnde det tidigare. När jag gör detta är jag inte söt, inte heller gullig eller något annat positivt. Lite som när jag för ett tag sedan skrev om att om jag exempelvis ska ha kaffe och vet om att du med vill ha så hämtar jag till dig också då jag ändå tar till mig. Det är heller inte sött. Det är mer att jag inte är en egocentrisk fitta som för det mesta enbart tänker på mig själv. Och nu, människor som jag nyligen kallade för dessa mindre vackra ord, har en tendens att säga/tänka "Jag är inte egocentrisk, jag bara inte tänkte på det." PRECIS! Vilket leder till att du är just egocentrisk. Du tänkte inte att det faktiskt finns fler än du som vill eller skulle behöva. Du är fullt upptagen med ditt, vad du ska, vill eller borde.

Jag är varken bra eller duktig för att jag tänker på andra, för att jag faktiskt lyssnar och kommer ihåg att det finns fler än jag. Det är du som inte gör så som är dålig. Du som lever i din egna värld och inte ens kommer att tänka på att det finns andra.
Det är nästan så att jag hellre velat att man tänkte på det men gjorde ett aktivt val att strunta i att göra något för mig. Då reflekterar man i alla fall att jag åtminstone existerar. Att jag är något, kanske till och med någon. Då är man inte heller riktigt någon egocentrisk fitta, då är man mer bara en fitta. Vilket i sig inte heller är något som jag skulle vilja rekommendera någon till att vara men det är ändå ett negativt ord mindre. Och du har det lättare att ändra på ditt dåliga beteende.

Nu har det kommit lite mindre trevliga ord här och man skulle kanske inte kalla mig ängel då jag har en tendens att säga mindre vackra saker. Även när jag verkligen försöker formulera mig bra har det en tendens att inte alltid bli så vackert. Och jag tycker om att vara slynig. Tycker om att käfta och vara kaxig mot de människor som jag på något sätt uppskattar. Tycker det är ganska så trevligt att få sådant tillbaka också, det är komplimanger som jag förstår och kan ta åt mig av. Hur märkligt som det än låter.

En del saker som jag kan säga till någon är bara ren lögn, vilket jag hoppas att människan i fråga förstår då jag försöker att visa motsatsen. Kan exempelvis säga till någon jag pratar och/eller träffar mycket att denna är en hemsk människa. Men om jag nu verkligen hade tyckt det så hade jag självklart inte delat med mig utav min dyrbara energi till människan i fråga.
Ett annat exempel, men där jag faktiskt menar det jag säger "Jag skulle inte ta i dig med tång." Vilket brukar betyda något negativt när någon säger det. Men varför skulle jag ta någon som jag tycker om med tång? Det kanske gör ont, är troligtvis inte allt för bekvämt eller uppskattat och då jag inte är den typen av sadist så är det inte som att jag får någon vidare njutning av det. Nej, jag vill inte ta med tång, bättre att smeka med händerna och pussa på istället då.
Ibland gäller det att tänka längre. Att så du tolkar det först inte nödvändigtvis är så som den andra menade.

Jag tycker om när det låter hårt, tycker om när andra tänker efter. Jag ser det som sött, det är kärlek och uppskattning för mig.

Jag brukar snabbt läsa igenom det som jag skrivit och rätta till något som ser helt förjävligt ut men då jag mår som jag gör orkar jag inte detta så ber om ursäkt om det är oläsligt.

​Nej, bilden är inte från idag.

Som alla andra kvällar/nätter sitter jag nu med te och filt i soffan. Nyss inkommen med hund. Skulle tagit med skridskor för nästan hela rundan var en isbana. Skönt då att han inte fick något frispel utan gick fint och lugnt. Annars hade han troligtvis haft en matte kvidandes på rygg eller mage på marken.

Var ju på möte tidigare. Psykolog. Där upptäckte jag att det nog inte går till så som det typiskt sätt brukar göra när någon går till en sådan. Det är nästan alltid jag som ställer frågor till henne och inte tvärtom. Sådana saker som jag inte riktigt förstår med många andra. Exempelvis varför man väljer att gå på känslor istället för att tänka efter. Varför gör man det? Varför är det inte något som man försöker att jobba bort?

Ännu bättre fråga och något som jag funderat på väldigt länge: Varför vill man prata och ha kontakt med mig? Det är ju inte precis som att jag förstår mig på beteendena och det där känslosamma sakerna. Är väldigt rakt fram och duktig på att bli missförstådd. Svår att förstå då jag sällan drivs eller ens har några större känslor. Det är inte så att jag är helt känslokall. Inte heller att jag inte förstår mig på att andra har känslor eller hur de känslorna känns. Det som jag inte förstår är varför man väljer att känna dem och framförallt då varför man gör valet att låta dem styra så pass mycket.

Jag har känslor, väljer bara att inte känna dem så mycket. Och det här med att det både är ganska så svårt men samtidigt lätt att få mig till att känna något. Jag uppskattar små saker. Någons tid och energi. Behöver inte vara mycket. Blir glad om jag kan göra någon annan glad, om jag kan förbättra dennes dag. Jag uppskattar att man tänker på mig på något positivt sätt. Alla de småsaker som är så enkla men ändå kan göra så stor skillnad. Uppskattar någons sätt att vara på, att tänka på eller bara hur man reagerar i en viss situation.
Säger det inte farligt mycket. Det är heller inte något som jag kanske visar allt för mycket. För jag har märkt att många inte riktigt tänker på att jag väljer att ha kontakt och upprätthålla den. Sådant är något som jag väljer och jag väljer det ganska så noga. Hellre att jag sitter ensam hemma med spel och netflix än att jag har en massa kontakt med någon jag inte på något plan uppskattar. Jag har i princip all tid i världen, men det är även lite för att jag inte väljer att spendera den med människor jag inte anser vara den värd. Det är en fin komplimang, det betyder att jag uppskattar dig. Att för stunden är det positiva mycket starkare än det negativa.

Tycker man om ärlighet där man inte lindar in saker utan istället är rak.
Om man vill ha någon typ av relation som är stillsam och hyfsat stabil. Där respekt och att visa hänsyn lite ses som en självklarhet och man tål och förstår att man driver med sig själv och den andra för man tycker om den.
Om man värderar detta högre än allt det där känslosamma och fina komplimangerna så kan jag förstå lite mer varför man väljer att vilja ha någon typ av kontakt med mig.
Om man inte tvunget måste förstå sig på mig i de flesta lägena utan mer faktiskt lyssnar och litar på mig.

Jag tycker inte om tjafs, inte heller när saker blir jobbiga. När någon ska testa mig. Har tillåtit det så länge med många människor och har helt enkelt tröttnat. Om du värderar mig och den typ av relation vi har så tramsar du dig inte så. Då gör du inte ett aktivt val att göra det jobbigt. Om det däremot är något som råkar hända eller ett problem som du utav någon anledning har så är det en annan sak. Då är det inte heller ett test eller ett aktivt val av dig och där av också något som jag kan förstå och visa hänsyn till. Jag har ju en hel del saker som jag både bör och försöker att jobba på. Men välj inte att göra något jobbigare än vad det behöver vara. Säg som det är, fråga om det är något. Jag lär troligtvis svara. Ja, även om jag kanske inte vill. Ett bra tips när jag inte svarar första gången utan bara pratar bort det eller säger pass är att fortsätta ställa samma fråga. Har jag inte sagt att jag inte kommer svara på frågan funkar det att göra på detta sätt. Kanske är lite dumt att nämna det men ja, är inte alltid så smart av mig och vill väl göra så man lättare begriper något med mig.