Allt jag pekar på.

Har precis kommit in med Makea igen. Skönt att han går fint och lyder när man säger någonting till honom. Annars hade nog min kropp varit helt död.

Natten har varit ungefär som förväntat gällande sömn. Vaknat till och från i 12 timmar. Och kroppen hostar upp allt och ingenting.
Har trott de första dagarna att det varit de vanliga hormonproblemen som kommer och går men verkar vara sjuk på ett annat sätt.
Skulle vilja skriva "Sjuk på riktigt" men det är ju det som jag alltid är..

Och vet du vad? Jag stör mig som fan på att man inte riktigt verkar förstå det.
På att så många lever i en fantasivärld där de tror och stör sig på att jag alltid får min vilja igen?! Really?! VAD får en till att tro det?
Är det mina, än så länge, konstaterade fem kroniska sjukdomar?
Att jag alltid är hemma är inte något som jag vill. Att det finns en stor risk att jag aldrig lär bli av med symtomen så pass mycket att jag kan jobba igen.
Smärtan som kommer och går. Det som plötsligt lägger sig som en dimma i huvudet och jag blir trögare än någonsin. Där allt går in i ena örat och direkt ut genom andra.

Är det så att man på riktigt tror att jag vill bo i denna hemska etta? Att jag aldrig skulle vilja ha körkort eller kunna röra mig obegränsat?

Vad är det som gör att så många tror att jag alltid får min vilja igenom?
Är det bristen på familj och någon som faktiskt orkar och vill bry sig om mig? Är det något man tror jag vill vara utan?
Fine att jag tycker om att vara själv. Men jag uppskattar ändå att ha någon de tillfällen jag inte vill vara ensam. Om så bara någon att prata strunt med ibland.

Vad får dig att tro att jag alltid får min vilja igenom?
Är det efter åratal av att bli behandlad som skit och jag säger emot till sjukvård och myndigheter att de ska göra sitt jobb och en del av det som de gjort är olagligt? Är det för jag får igenom det som aldrig borde varit ett problem från första början?

Eller det är för jag sliter sönder mig själv för någon annan? För att jag är medveten om att jag måste göra och fixa till så många andra att någon Kanske finns och ställer upp någon gång jag behöver det.

Jag har tröttnat så hårt på att man verkligen verkar tro att jag alltid får min vilja igenom att jag helt klart kan säga det nu. För oavsett vad jag någonsin säger så lyssnar man bara på det man vill. Man tar bara in den där selektiva informationen. Sen tolkar man fritt utifrån det och kan även bara hitta på saker själv och anse att det är sanningen.
Så vad spelar det för roll?
Jag har gett upp.
Ja, klart jag får allt jag vill. Dessutom helt utan att behöva göra något.
Det är ju jag, vad annars liksom?!


Det är ingen som funderat på att det kanske bara är så att jag är så riktigt van vid att jag måste kämpa med allt? Att jag lär mig vad som är och inte är värt att bråka om?
Att jag ständigt lär mig vad jag vill baserat på vad som är rimligt för stunden?
Och att de tillfällen någon annan ser att jag inte får som jag vill, att det är jag som försöker med något jag genuint vill helt utan att tänka på vad som för mig skulle vara "mer åtkomligt".

Det finns ingen som tänkt på att jag verkligen jobbar på att ha roligt större delen av tiden, för att allt annat helt klart hade kunnat vara bättre?

Men jag ska skriva ett inlägg med vad jag vill och hur jag vill leva mitt liv egentligen. Så kan vi se hur lyckligt lottad jag är, som alltid får det jag pekar på.

Gillar

Kommentarer