Åsikter.

Det tar emot som fan. Alltså verkligen extremt mycket.
Det är blandade känslor.
Å ena sidan skulle jag verkligen vilja skälla och/eller lägga upp tankar, åsikter och ren fakta.
Men å andra sidan så är det alldeles för mycket jobb men även idioti från andra som lär visa sig.

Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit och raderat här nu. Men det är en hel del, under flertalet veckor.
För även om jag lever i en bubbla när det kommer till individnivå, så har jag hyfsat bra koll på vad som händer i samhället och omvärlden.

Nej, jag känner inte igen folk om jag är ute och inte planerat att träffa just den människan.
Däremot håller jag mig uppdaterad om vad som händer överlag. Hur system och världen fungerar. Helst ren information utan någon annans åsikter och tolkanden.
Samtidigt som det inte är något jag känner för att berätta för alla.
På något sätt känns det lättare för mig om man tror att jag är clueless, när det kommer till det mesta.
Dessvärre har jag svårt att dölja all min kunskap om psykologi. Men ingen kan vara helt värdelös.

Och frågar man mig har jag en tendens att faktiskt prata och visa informationen och åsikterna jag besitter.
Mer att jag inte längre orkar visa det offentligt. För skit är dessvärre inte svart och vitt. Även om många verkar ha den uppfattningen.
Ironiskt nog är det precis gällande sådant jag ser gråskalan. Jag som många gånger mest kan se saker just svart och vitt.
Jag är som en vanlig människa, fast tvärtom.

Det är det jag menar med att jag vill ha djupa samtal.
De flesta har åsikter. Framförallt har de flesta åsikter nu till om vi bör eller inte bör bli medlem i Nato.
Till hur man ser på Ryssland, dess befolkning, ledare och samhälle överlag.
Man har åsikter om vad som gjorts, bör göras och hur man vänder sig till Ukraina och dess befolkning. Styret och händelserna där.
Dock så verkar det som att majoriteten mest kan ge ett svar på varför man har sin specifika åsikt, på några meningar.
Att man av någon anledning inte kan ge något utförligt svar. Utan det låter mer som att "det bara är så".
Motfrågor leder mer till irritation än nyfikenhet och viljan att ha en konversation.
Att information som på ett eller annat sätt inte stämmer in med vad den grundar saker på, inte heller tänker ta upp eller in i sina beräkningar.
Om det är illvilja eller mer oförmågan till att klara av det, vet jag inte.
Och det gäller inte bara just detta.
Jag brukar kunna förklara varför jag har en viss åsikt. Och är även då intresserad av varför andra har det och vad det grundas på.
Jag välkomnar information och ifrågasättande av mig själv.

Jag tycker om ankor. De är fantastiska. Söta som fan, kan flyga, simma och se under vatten samt leva på land.
De chillar omkring, äter och sover. Har inte lika läskiga fötter som många andra fåglar.
Därför tycker jag om dem.

Jag tycker mer om katter än hundar, även om jag nu mera bara har hund och inte ens saknar att ha en katt.
Men det är för överlag uppskattar jag inte hundar på samma sätt.
De är djur som anpassar sig till ägare och omständigheter på en helt annan nivå än katter.
Får de träning blir de väldigt bra för specifikt den människan. Blir de inte tränade är de olydiga, dryga och ibland väldigt oberäkneliga.
Katter håller ofta samma. De är och fungerar många gånger på liknande sätt och är på så sätt lättare att hantera och tycka om så länge man förstår sig på djuret.

Mina åsikter är oftast grundade på erfarenheter, information och kunskap. Oavsett hur stor eller liten fråga det är.
Har jag fel erkänner jag det.
Får jag ny information får jag överväga och tänka igenom om det passar in eller om min åsikt bör ändras till något annat.

Stark vilja att lära mig, utvecklas och förstå.

Gillar