Beskrivning utav mig.

Har du någonsin varit med att något känns väldigt bra? Lite väl för bra? Att det ena du väntar på är när det går rent åt helvete det också?
Jag känner så. Jag bara väntar på att det ska försvinna. Sen om det mattas av med tiden eller om det bara brutalt slutar existera vet jag inte. Vet inte heller vilket av det som är jobbigast i längden.
Vet inte heller om det är positivt eller negativt att jag är mig själv, oftast. Har aldrig riktigt haft något problem med det. Eller jo, för jag är extremt dömande och envis. Men inte så någon faktiskt dragit på andra hållet, mer gjort att det blivit dålig stämning.
När det väl är något som jag har någon åsikt kring har jag en tendens att säga det, speciellt om det inte är så som jag vill. Har dock lärt mig att strunta i mycket. Har även lärt mig att vara lite mer tyst än tidigare, men ändå.

Fortfarande svårt att visa vem och hur jag är ibland. Får de där känslorna att jag är för mycket. För mycket mig själv. För jag är jobbig, jag vet om det.
För jag blir lättare att förstå, lättare att förstöra om man väl vill. Trots att jag tydligen är svår och eh, elak. Har lätt för att hitta fel, gällande allt och alla. För allt har fel, alla är fel. Och bara för att något är fel betyder det inte att allt är det. Men jag är en utseende fixerad människa och andra har svårt för att jag tycker illa om så mycket gällande så väldigt många. Men, det betyder inte att jag tror eller anser att människan i sig är dålig. Bara att det inte är ett utseende som tilltalar just mig. Och lite det med att jag inte riktigt kan förstå hur andra kan ha så dålig smak.. Vilket inte bete irriterar andra utan även mig själv.

Jag är väldigt negativ av mig, även när det är något positivt det egentligen handlar om. Tycker om negativt, trivs i det. I alla fall att finna det. Då kan man ändra det. Ja, kanske inte när det gäller andra, men mig själv. Kan bli bättre. Hur ska man kunna bättras om man vägrar se felen? Och ja, jag ser positiva saker också. Men de är inte lika roliga, även om jag försöker till att nämna det mer nu. Kanske inte bara skit som man vill höra.

Jag känner att jag är i en jävligt dålig position. Vet inte riktigt vad jag kan göra åt det mer än att bara acceptera. Dessvärre är det något av de saker som jag har svårt för att bara släppa.
Detta låter väldigt egocentriskt, men jag är van vid att man tycker en massa om mitt utseende. Att min kropp är nästan perfekt, de människor som sett den med mindre kläder.
Folk som tittar och glor en massa när jag är ute. En av anledningarna till att jag tycker om att gå ut på nätterna istället, för att slippa random folk. Men detta är inte random. Och jag kan helt klart förstå att jag inte är idealet för de flesta, men jag vill ju vara det nu. För jag är en utseende fixerad människa och dömer mig själv hårdast av alla. Det gäller i och för sig både utseendemässigt och även personlighetsmässigt. Och även om jag inte passat så bra med människor, så har jag i alla fall tilltalat dem mycket med mitt utseende. Vilket nu är jobbigt. Jag kan inte göra så mycket mer. Träna, men det gör jag när kroppen orkar, vilket den faktiskt gör mer nu. Förutom det, om det inte är tillräckligt så är jag fucked.

Och personligheten är väl heller inte den bästa. Hej, jag är dömande, envis, barnslig, negativ, ond humor och älskar att vara dryg och allmänt jobbig. Suger på att sjunga men det hindrar mig. Älskar att dansa och istället för att faktiskt dra ut och göra saker tycker jag om att sitta inne och måla, skapa saker med händerna, spela brädspel och så fort jag fixat ett ordentligt tangentbord så kommer jag troligtvis spendera några timmar om dagen på LoL. För det är skit som jag tycker är roligt.
Dricker inte allt för ofta, orkar sällan träffa andra och vara socialt trevlig. Vill ständigt ha hund och en katt i närheten, för man klarar sig inte utan hunds och någon katts kärlek!

Jag är inte bra på något som faktiskt spelar någon större roll, enligt mig. Har extremt dåligt egenvärde och är rädd för kollektivtrafik.
Min musiksmak suger. Jag kommer inte ihåg namn på något eller någon. Ord överlag är lagom skitjobbigt. Vilket leder till att jag tror att jag är inkompetent. Har löst detta problem med att inte ens försöka lära mig något sådant alls. Alltså, namnen på de jag träffar och snacka mer, men utöver det så struntar jag i det.
Är inte alls intresserad av att veta vad som händer i världen, så länge det inte är någon hemsk seriemördare eller liknande. Sådant kan jag spendera flera timmar av att läsa om, se dokumentärer och verklighetsbaserade filmer gällande. Då skulle man även förvänta sig att jag kanske borde lära mig deras namn i alla fall, men nope. Namnen där kan jag inte heller. En del smeknamn och självklart Ted Bundy, för av någon anledning så är han en av mina favoriter att kolla upp.

Har inställningen att allt som jag klarar av kan alla andra också. Att ingen skulle vilja ha något utav mig, för de kan bättre själv, det är inte värt något.

Förutom allt detta positiva så tycker jag även om att gnälla och mitt hem ser och har den senaste tiden sett ut som skit.

Fan vilket kap jag är!

God natt.

Gillar

Kommentarer