Blyg.

Har märkt att det är ganska många som fått för sig att jag skulle vara blyg.
Troligtvis för jag många gånger är väldigt tyst när där är flertalet andra människor.
Det har ingenting med att jag skulle vara blyg att göra.
Jag är introvert.
För det första så behöver jag mentalt förbereda mig i flera timmar, om inte dagar, innan jag umgås med en massa människor.
Sen är det också så att jag är väldigt känslig när det kommer till andras sinnesstämning och när där är mer än en människa kommer det väldigt mycket information till mig.
Både vad folk säger men sen även kroppsspråk och ansiktsuttryck.

Jag känner ofta av mycket mer än vad andra gör. Ser sådant som man överlag inte brukar se hos andra och är lagom bitter att jag inte förstår hur jag vet saker.
Tänk så mycket pengar jag hade kunnat tjäna om jag kunde förklara och lära andra att veta och få denna information!
Jag hade kunnat leva lycklig långt ute i ingenstans med hund och alla ankor jag skulle ha införskaffat mig.

Men tillbaka till det här med att jag inte är blyg.
Jag känner bara många gånger inte något tvång att prata. Är väldigt bekväm med tystnad. Både från mig men även överlag.
Och inte för att vara sådan, men det är ganska lustigt när man märker av hur obekväma andra är när det plötsligt blir helt tyst.

En hög med olika människor har olika sinnesstämningar. Ibland liknande varandra och vid andra tillfällen helt olika. Och jag orkar seriöst inte säga något som skulle kunna göra någon upprörd eller aggressiv. Då är det bättre att vara tyst. Att slippa onödigt gnäll och bråk.
För jag har ju också en tendens att tolkas rent åt helvete, framförallt om någon bara letar efter en anledning att få frispel.

Jag uppskattar även att lära känna någon mer än bara ytligt och det gör jag bäst om jag pratar med enbart en människa i taget.
Då kan jag lägga fokus på den, ta upp alla signaler och få en bättre bild.

Gillar