Ibland är det inte så att det nödvändigtvis är jag som kräver för mycket, utan mer att någon annan anstränger sig för lite.
Jag säger till vad jag vill och behöver, oavsett relation.
Då har man valet om jag är värt det eller inte.

Så frågan är nog inte om ditt liv är bättre utan mig, utan mer om mitt liv är bättre utan dig.

Har fortfarande väldigt svårt att sova. Vaknar flertalet gånger och är vid en del tillfällen även vaken i en timme eller två innan jag lyckats somna om.
Sover oroligt, känner mig otrygg ensam.
Har svårt att fokusera tankarna.
Lite sådär att jag suttit på en stol och bara trillat av..
Att jag gått in i dörrkarmen flertalet gånger, som ett riktigt geni!
Och om någon undrar så är det skitsvårt att tända en cigarett med ramlösa-vatten. Den blir mest blöt. Tro mig, jag provade tydligen det här tidigare idag.

Min mage bultar fram vart enda hjärtslag. Så jag lever i alla fall. Även om jag större delen av tiden känner mig som en zombie.

Behöver sova. Kan inte. Vet inte om jag vill. Känner mig otrygg och vaknar av panik flertalet gånger om.
En blandning mellan minnen och fantasi förstör mina drömmar.
Vill inte se det. Lättare att vara vaken, att vid tillfällen vara en zombie.

Jag börjar förstå varför de onda i filmer berättar sina planer för folk. De lyssnar ju ändå inte. Inte en käft lyssnar.
Man berättar hur man gör och vad som kommer till att hända. Berättar även att det hänt så många gånger förr och Ändå så tror var människa att den är speciell och att det aldrig lär hända just den?!
Att de kan skratta åt hur "dumma" andra varit och sen gör precis samma sak själva.
Va fan?!

Jag berättar ordagrant hur jag gör och reagerar vid specifika tillfällen och Ändå så begriper man inte och kan även bli knas när det blev som jag så många gånger sagt att det kommer till att bli..
VAD förväntade du dig?! Att du skulle vara undantaget?

Ibland känns det som att det blir alldeles för mycket idioti på en och samma gång.