Om man bortser från att jag är helt slut i både huvud och kropp efter att ha flått omkring här hemma och städat, lagat orimliga mängder mat och bakat kakor. Så har jag börjat komma tillbaka till mer energi igen.
Idag fick jag även skjuts av min ena syster så jag kunde handla en massa mat och fylla kyl och frys igen. Passade även på att fixa min jävla klocka som bestämde sig för att dö för någon månad sedan.
Får helt enkelt titta mindre på klockan, så batteriet kanske håller längre. (Om man nu inte är allt för intelligent så var det där mest jag som var dryg.. För tydligen är sådant inte uppenbart?! Och nej, jag tänker inte meddela så fort jag är dryg, då hade jag inte gjort annat..)

Har i princip bara orkat umgås och vara social med hund de senaste månaderna. Om man bortser från några fåtal timmar jag snackat skit med en polare, fått hjälp till läkarmöten och undersökningar och de två tillfällena jag rymde till en polares soffa för att snacka skit och spela satan. För jag är inte någon tönt!

Så satt jag här nu och kände att jag inte har någon hobby.
Ja, jag spelar ibland. Och hade jag inte haft hund hade jag med största sannolikhet spenderat all min vakna tid med ps4an flera veckor i sträck, men skulle ändå inte påstå att jag är någon gamer. Eller ja, gamerbrud, för tydligen är en gamer inte könsneutralt?! Men orkar inte gå in på den idiotin nu..
Jag menar, jag spelar för det första oftast bara ett spel, i flera år. Och för det andra kan det gå något år mellan gångerna. Räknas man verkligen som en gamer då?

Jag målar, skissar och pysslar överlag, i perioder. Visst, kan även där spendera oroväckande mycket tid med det, i brist på annat, men fortfarande? Mja.. Hobby är kanske lite i överkanten..

Men sen kom jag på det! Och kände mig oerhört trög.
Alla aktiviteter, allting i livet, alltid, under över 12 års tid har i princip dagligen haft en sak jag roat mig med, HUND!
Hund är ju min stora hobby!
Träna, mysa, gå ut med och allmänt umgås.
Kan vara så att jag inte tänker på det dels för det går på automatik, men sen även för jag inte är särskilt intresserad av hundar överlag. Mest mina, eller om jag träffar någon annans ganska mycket. Och inte ens då är det säkert att jag tycker om hunden..
Så hund är min hobby. Men fan vad tris sådan!
"Vad har du för hobby?"
"Umgås med Mina hundar. Inte någon annans, bara mina!"
Kul tjej..

Är i och för sig väldigt intresserad av hj��rnan också. Hur den fungerar och påverkas av diverse upplevelser, slag och substanser. Men hur kul är det egentligen?!
Ohh, ja, vetenskap, teorier och bara ren information. Igen, kul tjej!

Är att ställa en halv miljon idiotiska frågor om allt och ingenting en hobby? För såfall har jag ännu en.
"Vara dryg" är nog mer en egenskap än en hobby..

Så, slutsats: Jag är inte bara en tönt, jag är även en tris och jävligt störig sådan. Precis som att det skulle vara en överraskning för någon?!
Och med det avslutar jag dagens "kommentera det uppenbara"-inlägg.

Var gång jag fixar hundvakt och drar så känns det som att jag rymmer hemifrån.
Men egentligen, vad rymmer jag ifrån? Hunden? Odiskade disken?
Kom tillbaka i natt med smärta i hela ryggen efter att ha sovit på en soffa.
Fuck, är det så att jag börjar bli gammal på riktigt nu?!

Fick dessutom en subwoofer och högtalare igår.
Så vad sägs om att maxa basen?

Börjar bli lagom irriterad på några grannar här.
Inte bara de att de varit otrevliga och fulla med dubbalmoral. Men även att de slänger soporna i trapphuset, lämnar skor och allt annat skit framme där och lägger något för porten om nätterna så den är öppen nästan hela tiden.
De har även börjat att röka i trapphuset och slänger de fortfarande tända(?!) cigaretterna där.

Skönt att bo ensam i ett lägenhetshus. Man slipper liksom visa hänsyn till någon annan..
Det som är extra idiotiskt är att de både har en trädgård men även en egen ingång till sin lägenhet..

Så systemet här är inkopplat och basen nästan maxad.
Det är de som bor precis under mig. Kan ju alltid komma och klaga när taket vibrerar alldeles för mycket.
Att de är hundrädda är bara en kul bonus.

Nytt år..
Det är något med människor och nytt år. Många verkar tro att över en natt kommer så mycket förändras.
Lite som när ett barn, dagen innan den fyller år, springer och väger samt mäter sig. För imorgon blir den ju stor!

Märkligt nog förändrades inte allt för mycket den natten, i alla fall inte för mig.
Men det är ett bra sätt att se tillbaka på en begränsad tid.
Så vad säger du? Ska vi se tillbaka på vad som hänt? Hur livet förändrats det gångna året.

För ett årsedan kunde jag knappt förflytta mig. Att gå mer än 100 meter var en riktig utmaning.
Jag vägde 10 kg mer än vad jag gör nu och det mesta jag gjorde var att vänta på att mina nya tabletter skulle börja verka fullt ut.
Men vätskan släppte. Mitt humör stabiliserades och jag blev både mer pigg och glad.
I början av april satte jag in en spiral och andra hormoner fick frispel. Och som ett otrevligt brev på posten blev mitt psyke lagom instabilt igen, i ett halvår.
Känslor som jag inte hade någon större kontroll över och som jag egentligen inte ens vet var farligt rimliga kom.
När jag känner mig känslomässigt instabil blir jag dessutom väldigt passiv av mig. Försvarar mig extremt sällan och tar alldeles för mycket skit och ansvar för andra.
För jag vet inte vad som är mina känslor, och vad som är vettigt. För jag har svårt att se vad som är, och inte är, rätt i längden.

Men jag började också kunna röra på mig mer. Mycket mer faktiskt.
Och även om det var "pesten" så var jag ute och träffade en hel del folk i somras. Snacka skit, dansa runt och dricka alkohol.

Fick problem med andra hormoner i slutet av året och skit blev fucked till och från i huvudet igen.
Tack och lov är det mesta stabilt nu igen. DET är problem jag gärna ser stannar i det gångna året och inte kommer tillbaka igen.

Tog tillbaka mitt hem, för att sen en ny svart/röd liten pälskling skulle ta över det.
Börjat träna, nästintill dagligen.
Än en gång slutat röka.
Ätit en massa olika mat som jag länge velat prova, men aldrig gjort.
Träffade min bror som jag varken sett eller pratat med på 15 år.

Dansat, dansat och dansat ännu mer.
Skaffat fler tatueringar.
Hittat mitt favorit hotell.
Äntligen haft sönder koppen jag hatat i flera år.
Kommit till insikt med att jag ändå ser bra ut, och att jag är fucking awesome!

Och det värsta av allt, mist Maito.