Börjar jag bli för gammal för att vara singel? Eller det är mer det att man anser att jag behöver få till det?
För det börjar bli en hel del nu som försöker para ihop mig med olika människor. Och jag är mest där som ett stort frågetecken när man förklarar hur de är och visar bilder.
Det är ofta människor som jag inte träffat någon gång tidigare som nu försöker para ihop mig med diverse andra de känner eller vet vem de är.

Och egentligen, vad svarar man? För mitt svar brukar nog mest vara "Ehh.. Okey?" samtidigt som jag ser lagom förvirrad ut, kanske även lite rädd ibland.

För att bli skrämd är helt klart den bästa reaktionen till någon potentiell sexuell eller känslomässig relation!
Jag har nästan helt slutat med att springa ifrån när det blir jobbigt, på det sättet, för mig.
Och man hade ju kunnat tycka att det är en förbättring. Men då jag istället låser in mig i mitt huvud så vet jag inte riktigt.
Man skulle nästan kunna tro att jag är lättskrämd..

Jag har matat ankorna! Där var även små söta ankungar som kom och hoppade upp i min hand när jag höll ner maten.
Ja, jag tycker en massa om ankor och handmatar dem. Och ja, jag vet att de egentligen heter änder. Men fuck you! Ankor!

Vet du om att jag var livrädd för dem som liten?
Vi var ofta och matade ankorna och en dag blev en av dem alldeles för till sig och bet mig i fingret.
Det lär inte ha gjort ont, men jag blev väldigt rädd där jag satt i min barnvagn.
I mitt försvar så var jag två-tre år. Men det varade ändå något år för att det sen skulle vända och jag älskade dem igen.

De kan se och simma under vattnet, gå på land och även flyga.
Helt awesome! De kan göra allt!
Sen att de är sjukt söta och utan läskiga fötter är helt klart en bonus.

Vet du vad som är lagom irriterande svar när man sagt till om ett beteende som man inte uppskattar?
"Det har ingen sagt till mig innan."
Vart vill man ens komma med den kommentaren? Vad förväntar man sig att den andra ska svara på det?

"Du avbryter mig hela tiden. Det gör mig irriterad och är ett respektlöst beteende."
"Det har ingen sagt till mig innan."
?!
Nehe? Att det är irriterande, respektlöst eller att du gör det? Vilket av detta har ingen tidigare sagt till dig?
Vart vill du komma med kommentaren? Ska jag plötsligt be om ursäkt? Att jag har fel, för det är ju faktiskt ingen annan som påpekat detta förut?!
Känns som att någon gång måste vara den första då om detta är något som brukar hända.

Kan ju också vara så att andra inte känner att saker är värt att säga till om och istället bara slutar prata med en, alternativt står ut med beteendet.

Blir knas på det. Och då har jag ändå en tendens att stå ut med ganska så mycket innan jag säger ifrån.
Dessutom Säger jag ifrån. Det vill säga att jag inte skriker eller beter mig illa.
Mest meddelar så människan blir medveten om att den har beteendet och även att jag inte uppskattar det.
Så den själv kan överväga om det är något den vill jobba på eller mest tycker att jag är gnällig.