Askan

Categories
Mer personligt.

Viljan och förståndet.

Ibland behöver jag mest vara berusad och dansa bland blinkande lampor och hög musik.
Du vet då när det känns som att känslor, tankar och människor sliter sönder en.
Precis då behöver jag dansa runt salongsberusad och bara finnas för stunden. Låtsas som att världen står still. Som att ingenting spelar någon roll.
För vet du vad? Egentligen spelar ingenting någon roll. Det finns inte någon större mening  med att existera. Det är vi själva som skapar meningen med saker, folk och livet.
Vi som väljer att ge det ett värde. Och ja, jag vet om att det låter både bittert och sjukt negativt. Men det är min sanning.

Så istället för att mest sitta och titta på en skåpslucka, behöver jag ibland dämpa allt. För bara någon timme få alla tankar till att försvinna.
För loopen började. Någon krossade mitt hjärta och nu gör jag det själv med tankarna, om och om igen.
Mentalt bygger jag upp och förstör. Hela tiden.
Trauma behandling. Att utsätta sitt psyke för att uppleva och känna precis de känslorna man kände då, känner nu. Bara att upprepa.
Det är det som händer i mitt huvud större delen av tiden.
Trauma behandling. För att vänja sig. För att släppa. Helt lämna det bakom sig.
Tvångstankarna att fortsätta plåga mig själv.

Jag gör annat undertiden. Försöker tvinga mig att träffa andra, ha någon kontakt med någon. Men innerst inne vill jag inte. Och det märks.

Jag jobbar på mig själv.
Det händer saker. Det går framåt.
Äter mer, tränar. Fixat egen server. Har planen att börja studera och letar aktivt nytt boende.

Så jag gör saker, det händer grejer. Det är bara det att den del som för några veckorsedan fastnade, vägrar lossna.
Viljan och förståndet som slåss. De sliter sönder varandra. Men det behöver ingen veta. 

Categories
Mer personligt.

Tyck illa om mig.

Det finns ganska så många som tycker illa om mig.
En del för deras känslor inte är besvarade. De som förnekat att de hade några. Och sen fått frispel för jag hanterat det som om att där inte fanns några. För hur ska jag veta om man ljuger för mig?

Men de flesta som tycker illa om mig gör det för att jag inte bryr mig om saker som värderas av så många andra.
Jag kan inte bry mig mindre om hur mycket pengar du har. Om hur mycket dina skor kostade eller värdet på din bostad.
Om din bil gick för en miljon eller tio kronor.
Jag bryr mig verkligen inte. Det är inte någon information som är relevant för mig.
Materiella saker är just det, materiella.
Det säger inte särskilt mycket om dig som person, mer än att du kanske har ett behov av att hävda dig om du ständigt känner att du måste meddela vad saker kostar. Att du verkar ha en skev bild av dig själv och anser att ditt värde ligger i hur och vad du har för saker och inte hur du är som människa.
Nej, jag berättar ju inte detta för folk. Ibland svarar jag bara okey och andra tillfällen att jag inte vet vad jag ska göra med den informationen.
Jag jämför mig inte med andra. Jag jämför mig med mig själv. Jag är fullt medveten om att man har olika bra och dåliga egenskaper. Att man har helt olika förutsättningar. Så varför skulle jag jämföra mig med någon annan? För mig är det bättre att själv jobba på att bli bättre än vad jag var. Inte bättre än vad någon annan är. Vad skulle det ge mig?

Man blir gnällig för jag kan glädjas över andras framgång och glädje. Precis som att det är något att bli gnällig för?! Vadå? Känner du dig dålig när jag inte är lika egoistisk av mig?

Att när jag ska göra något brukar jag göra det ordentligt. Att det ofta blir bättre än vad andra tycker att de själva klarar av eller har gjort. Och istället för att glädjas för mig, bli bitter. Jag kan inte anse att det är mitt fel. Och det är inte heller så att jag trycker upp mina skapelser och framgångar i någons ansikte.

Sen klarade jag inte saker bara helt plötsligt.
Jag spenderar oerhört mycket tid på att det ska bli bra.
Kan sitta med något i 12 timmar i sträck flera dygn i taget. Enbart ta pauser för hund och sova. För har jag väl börjat vill jag också bli klar. Vill att det ska bli bra så får helt enkelt fortsätta tills resultatet är okey.
Men det vill man inte se. Då är det lättare att vara bitter. Att ta det som någon märklig förolämpning att jag, som tydligen är så värdelös, klarade något som man själv inte gjorde lika bra.
Och det värsta med allt det är väl att jag fortfarande inte bryr mig. Bli du bitter över det. Det är okey. Om något kan jag bli lite road över hur ytligt dum man är. Vilket inte precis gör människan eller situationen bättre.

Och vill du veta en hemlighet?
Det finns ingenting som driver mig mer än andras hat mot det jag klarar av.
Så får väl tacka för motivationen. Snällt av dig. Hade aldrig klarat av såhär mycket utan dig. 

Categories
Mer personligt. Snille-spekulerar.

Känslor.

Har du tänkt på att de flesta mest ifrågasätter när man säger att man inte tycker om någon? Att man vill veta varför, lite oavsett om det gäller en själv eller någon annan. Man vill veta varför.
Men det är i princip ingen som frågar varför man tycker om någon? Framförallt om man säger att man tycker om just den människan.
Hur kan det komma sig?

Är det för de flesta skulle ta frågan som en negativ respons? Eller kanske för de flesta inte verkar veta varför de tycker om någon?
Jag vill veta. Men tror aldrig att jag faktiskt fått ett konkret svar.
Och det stör mig.

Det stör mig att man inte har något större underlag till att man tycker om någon. Att man är så pass känslomässigt driven att man bara kör på det. Att det räcker med att hormonerna i hjärnan höjs, av någon anledning, så tycker man om den människan.

Det som stör mig ännu mer är att de flesta verkar tro att jag är precis likadan. Som att jag inte ska veta varför jag tycker om, alternativt tycker illa om någon.
Nej, det brukar inte vara något som jag berättar bara helt plötsligt.
Är överlag nog ganska så dålig på att berätta att jag tycker om någon, framförallt till människan det gäller. Om det då inte är när den gjort mig ledsen och/eller förbannad. Då är jag oftast väldigt duktig på att berätta att jag tycker om den. För jag vet om att de flesta har problem med att se sådant när man på något sätt är ovänner eller oens.
Jag är medveten om att jag tycker om dig, även om jag för stunden mest hade velat strypa dig. Och då påminner jag dig också om det, så vi alla vet.
Dock så känner jag fortfarande någon negativ känsla, så finns en risk att jag meddelar det som att jag inte har någon aning om Varför jag tycker om den. Vilket jag ju vet.
Det är mer att jag vill markera att jag är upprörd. Och hade man ifrågasatt om jag inte visste varför, eller bara varför jag tycker om den, så hade jag svarat.
Det är mer att när jag är förbannad och/eller ledsen vill jag inte ge någon 15 komplimanger.

Jag säger inte ofta varför jag tycker om någon oavsett om jag upplever någon negativ känsla eller inte. Vill man veta får man helt enkelt fråga. För jag vet.

Är inte särskilt känslomässigt driven. Kan inte bara hyfsat ogrundat tycka om någon. Precis som att jag inte ogrundat kan tycka illa om någon.
Mina känslor är grundade på logik, på observationer.

Och det samma gäller sexuella relationer.
Jag har inte något större sexuellt intresse av någon som jag inte på något sätt uppskattar eller tycker om.
Det är i princip ingen vars beröring jag uppskattar.
Men de människor jag rört vid verkar aldrig greppa det förrens jag inte längre vill. Innan dess verkar det som att de tror att jag inte har något problem med just beröring.
Vilket i sig är ganska logiskt då just den fått. Och även om jag skulle meddela att det endas är den som får röra mig, är det nog ingen som helt förstår innebörden av det.

I en värld där de flestas krav på sexuell partner är någon med puls på två ben, är det svårt att greppa att det finns de som har mycket högre krav.
I en värld där de flesta är känslomässigt styrda och tycker om folk bara för att tycka om någon, är det svårt att förstå att det finns de som har riktiga grunder i sina känslor. De som faktiskt är rädda att tycka om någon.