"Då kanske du får ändra dig så någon tycker om dig."

Jag kan inte sluta höra det. Kan inte få bort det från mina tankar. Det går om och om igen. Nu från min psykolog. "Då kanske du får ändra dig så någon tycker om dig".
Ja, för tydligen kan man inte tycka om mig, så som jag är. För jag är speciell.. Det går uppenbarligen inte att bry sig om mig. Jag måste ändras. Måste bli mer lik alla andra. Och "Du borde kanske sänka dina krav.".
Ja, klart att jag borde. Har jag ingen rätt till att välja? Spelar det inte någon roll om vem som tycker om en så länge man blir omtyckt? Varför de tycker om en?

Jag vill inte ha någon som säger sig tycka om mig på grund av hur jag ser ut. Jag vill att man ska tycka om mig för hur jag är, även om jag kanske inte är som de flesta andra.
Jag lägger faktiskt mer vikt på insidan än utsidan. Både på mig själv och andra.
Har försökt att vara som andra vill. Försökt att göra så som de vill. Men det känns bara värre. Mer ensamt. Att hela tiden begränsa min personlighet och tänka på vad jag får och inte får göra. Att ständigt vara tyst. Bara för att någon ska tycka om mig. Även om de inte är mig som de egentligen tycker om.

Jag är hellre ensam än med falska människor. Hellre mig själv än någon annan med andra.
Om jag låtsas vara något som jag egentligen inte är så är det inte mig som man tycker om och bryr sig om. Det är människan som jag utger mig till att vara. På vilket sätt skulle det göra något bättre? Att jag inte bara ljuger utan även fortfarande inte blir omtyckt? För det är inte mig som man tycker om då, det är lögnen. Lögnen om hur jag skulle vara. Jag vill inte det. Det är inte rättvist mot någon.

Och varför ska jag vara så accepterande? Varför får jag inte ha krav på vilka jag vill och inte vill umgås med? Är det för att det oftast lämnar ensam? Får jag inte ha krav bara för att jag är speciell?
Hur ska jag kunna tycka om någon som gör så många saker jag är emot? Hur ska jag kunna stå bakom någon som jag anser beter sig illa och har inkompetenta åsikter? Hur är det rätt av mig att tycka illa om lögner om jag själv ljuger om vem jag är?

Jag har så många frågor. Så många frågor som aldrig kommer till att bli besvarade. Jag förstår helt ärligt inte. Hur kan man tänka så, göra så? Tänker man ens eller bara går på känslor? Gör allt för att inte vara ensam? Allt för att vara omtyckt? Är det därför så många är lika varandra? Därför som de flesta inte tänker själva? Är man egocentrisk för att man vet om att i slutändan finns det ingen annan som finns där? Är det värt det?


Gillar

Kommentarer

amandiia
amandiia,
Instämmer på kommentaren över! Lyssna inte på din psykolog om hon inte är mer välutbildad och vet mer än så. Hon kanske har haft lätt hela livet att få folk att tycka om henne, det vet ju inte vi.. Men om så är fallet så vet hon ju riktigt vilken sits du är i och dina exakta känslor. Var bara dig själv, och ta ingen skit!! De som accepterar dig för DIG, kommer stanna 😊 kram, ta hand om dig!
nouw.com/amandiia