Dåligt av mig.

Jag är ganska trött på att det ständigt ska vara jag som är ett as.
Jag har inga som helst problem att ställa upp och vara snäll och trevlig mot folk. Jag förstår att man inte alltid är på topp. Men någon gång bör man väl vara det. Eller det är mest så att man inte är bättre?

Jag finns där. Jag gör en massa för att underlätta. Man tar mig för givet och ignorerar i flera veckor. För att sen gnälla om att jag tröttnat.
Och vet du vad det västa är? Hade det fortsatt på precis samma sätt som det gjorde innan man ignorerade mig så hade jag ändå tillslut tröttnat.
Jag må vilja göra vardagar bättre, livet bättre f��r andra. Men jag behöver också få ut något av det. Din glädje räcker inte i längden.

Oavsett relation så fungerar det inte om det bara är den ena som vinner på det. Jag menar, vad får jag ut av det? Dig glad? Är det något pris i din värld? Anser du dig på riktigt så speciell? Att du inte behöver göra något överhuvudtaget?
Att bara din uppmärksamhet och att jag får göra saker för just dig ska på något vrickat sätt göra mig hedrad? Tycker du att det verkar rimligt?

I min värld är det idioti. Varför kan jag då inte spendera den tiden och energin på mig själv? Eller kanske på någon som Faktiskt kan tänka på fler än sig själv? Där jag någon gång får tillbaka något än bara ska känna mig hedrad när någon ger mig minsta lilla uppmärksamhet.

Men ja, det är säkert rätt. Det är mig det är fel på. Jag som är ett as. Jag som tröttnade på att ha en, för mig, ohållbar relation.
Det är inte så att jag förväntar mig att man ska vara bättre. Men det hindrar mig inte heller från att ge det en chans. För man vet ju aldrig

Gillar

Kommentarer