Defekt.

Ibland undrar jag om jag förstår mer än vad jag borde. Men det känns ändå som att det är alldeles för lite.
Blev jag mer defekt? Hur många har blivit så?

Djupa samtal är svåra att finna.
De som kan se konsekvenser och händelser innan de inträffat. Som har kunskapen att driva saker längre och sällan ha fel.
Som kan ändra universum i huvudet och ge rimliga förklaringar.
Blev jag defekt?

Jag undrar många gånger hur det hade sett ut om jag aldrig blev såhär sjuk.
Undrar hur det hade varit om skit som hänt hade varit det som överlag är vanligt, istället för så verkligheten ser ut.
Hur hade livet varit om jag förstått bättre, eller kanske sämre.
Vad hade hänt om min tankekapacitet var normal. Eller kanske mer att jag fokuserat på det ytliga och oanvändbara sakerna.
Blev jag defekt?

Vad hade hänt om jag helt försvann.
Hur många hade ens märkt det. Hur lång tid hade det då tagit innan man upptäckte att jag inte längre finns.
Skulle man sakna mig eller mest använda min bortgång som en anledning att tycka synd om sig själv. För att få uppmärksamhet. Du vet, så som så många gör. De som plötsligt börjar bry sig när det väl är försent.
Eller det hade inte påverkat ens liv överhuvudtaget.
Blev jag defekt?

Det är många gånger som jag undrar om andras liv är bättre utan mig. Om man någonsin tänker på mig när man inte ser mig.
Inte dömande, bara undrar. Undrar så jag kan hålla mig borta och man mår bättre. Undrar så jag vet om jag ska höra av mig. Så jag kan göra rätt.

Om ditt liv är bättre utan mig så är det okey.
I ditt försvar så tror jag att även mitt liv hade varit bättre utan mig.
Utan tvångstankar, utan att analysera det mesta. Att inte tänka längre och att inte förstå mer.
Det är okey om du hatar mig. Det gör även min kropp. Den plågar mig dagligen.
Jag tror att mitt liv hade varit bättre utan mig.
Blev jag defekt?

Gillar

Kommentarer