Det räcker nu.

Jag orkar inte mer.
Antingen så kämpar jag för någon som plötsligt får infallet att hugga ner mig.
Eller så försöker jag med någon som ändå inte verkar anse jag är värd någon respekt. 

Jag menar inte att jag inte gör fel. För det gör jag.
Det känns som att jag gör fel nästan hela tiden.
Fel oavsett vad jag gör.
Jag vet att jag gör fel. Jag säger många gånger även till själv vad jag anser var fel gjort av mig.
Men sen kommer man också till en punkt när man inte orkar mer.
Och jag har nu hamnat där.
Jag orkar inte mer.

Det är som att jag suttit fast i en ring av människor som ständigt trycker på mina knappar.
Hela tiden, om och om igen. På olika sätt, ibland samtidigt och andra tillfällen var för sig.
Och det räcker nu.

Efter att ha hållt lugnet i flertalet år har jag tillslut fått nog.
Fått nog av att man beter sig lite som man känner mot mig.
Att man lever i någon fantasivärld där det är okey för mig att ta hur mycket som helst men ingen annan ska.
Där jag till och med straffas helt utan att faktiskt ha gjort något.

Precis som att mitt liv ska vara så lätt. Som att det inte gör något för jag kan ta allt.
Bara för man inte ser den kroniska smärtan min kropp ständigt har.
Man ser oftast inte hur kroppen ger upp och jag försvinner. Inte någon panik i varken kroppsspråket eller ögonen.
Ångesten som dagligen övertar hela mitt psyke.
Det syns inte, och jag nämner det sällan om det inte är något jag behöver hjälp med att förstå eller få någon att sluta bete sig på ett visst sätt.

Men det räcker. Jag ska inte ta konsekvenser och respeklöshet av andra som jag inte förtjänar.
Antingen så väljer man att vara med mig, eller så väljer man att vara emot.
För nu är jag förbannad på människor.
Riktigt förbannad. Så förbannad att man inte vågar gå ifrån utan istället backar ifrån mig.
Förbannad så man mest blir tyst, och om man vågar säga något blir nedskjuten jävla snabbt.
För när jag fått nog har man verkligen gått över gränserna och det finns sällan någon vettig eller acceptabel förklaring till sitt beteende.
Antingen så blir man bättre illa kvickt, eller så försvinner man.

Du kan välja att ha mig med dig, att låta mig hjälpa och göra saker bättre, eller så kan du välja att jag slutar bry mig om dig.
That's it.
I'm fucking done.

Gillar