Du förstår inte.

Idag har jag tvättat och äntligen har min säng fått nya grå kläder. Ja, jag tvättade ju för någon vecka sedan också men det var så kort tid att jag struntade i att tvätta upp de nya sängkläderna och bara tog allt som var skitigt istället. Kändes som det bästa beslutet.


Du förstår inte mig. Det är strunt samma vem du än är, du förstår inte mig. Och det är väldigt jobbigt. Extra jobbigt då jag har väldigt svårt för att formulera mig och faktiskt lämna ut mig så pass mycket.
Jag vill att någon ska förstå mig. Det hade varit så lättare då. I alla fall om det är rätt människa.

Du kanske tror att du förstår, att du förstått tidigare, i alla fall till viss del. Men när relationer ändras, mina känslor ändras och personen så är allt det där från tidigare mönster borta. Det är fortfarande jag, men mina tankar har blivit annorlunda. Jag följer fortfarande det som jag satt upp, inte ljuga, inte vara elak och allt annat. Men ändå är allt annorlunda. Tror det är att jag vänjer mig på något sätt, utvecklas. Ibland bara mot en specifik människa och ibland för alla. Det är inte meningen. Det är inte ett aktivt val från min sida. Det bara blir så. På gott och ont.

Och jag skrev precis att jag inte är elak. Vilket man kan tycka att jag är ganska så ofta. Skriver saker som låter så sjukt elakt. Alltså riktigt illa. Men det är inte så jag menar och ja, jag förväntar väl mig att man ska kunna förstå hur jag faktiskt menar. Vilket få gör. Och ju mer jag tycker om någon desto värre blir jag av någon märklig anledning. Eller ja, märklig och märklig. Det är ju för att inte lämna ut mig. Vilket är korkat då jag istället lätt förstör allt. För att man inte förstår. Och ju mer jag försöker rätta till det desto längre ner gräver jag mig. För man förstår inte och jag kan inte riktigt förklara.

Det kan verka som att jag ljuger. Speciellt när jag skriver något som faktiskt låter snällt, med känslor. Något som låter som att jag fjäskar. Vilket jag avskyr. Dels fjäsk men även för att det låter så. Där av att jag oftast försöker göra mig förstådd på ett elakt och rått sätt.
Jag kan vara snäll och skriva känslosamt men bara om jag får tänka efter så jag får ut det i alla fall hyfsat rätt. Bara om jag tillåter mig att känna efter.
Ingenting av det som jag skriver är någon lögn. Om det nu inte är ganska så uppenbar ironi. Men annars är det sant. För jag vill inte ljuga. Jag säger sanningen, bara olika delar av den. Så anta inte. Tro inte att du förstår, för det gör du troligtvis inte. Mja, om du nu inte lyssnar på mig. Bästa sättet att förstå sig på mig är att lita på vad jag säger och skriver. I alla fall när jag försöker förklara mig.

Jag svarar inte på frågor som jag inte vill ge något svar på. Svarar inte på antaganden som jag inte vill ge någon uppfattning om eller bekräfta. Besvarar oftast sådant med "Okey.". Och bara för att det verkar vara på ett sätt eller luta till något speciellt betyder det inte att det är så. Så länge som jag inte bekräftat att det är eller inte är så har du inte någon aning. Andra kanske är hemliga om det är på något sätt, kanske inte vill svara för att det är så. Men jag funkar inte så. Vill jag inte svara så kan det ibland bara vara att jag inte vill. Inte att det behöver vara något dåligt. Som innan.
"Är det den?"
"Jag tänker inte svara."
"Men det är den. Du svarade ju nej till någon annan. Då måste det vara den för du vill inte svara nu."
"Okey, tro du det."
Det var inte den. Men det är lätt att tro det då jag svarade nej tidigare. Lätt att tro det för att jag vägrade svara. Men om jag bara skulle göra så när det var rätt så hade det ju tappat hela poängen med att inte ge något svar. Man hade ju vetat direkt. Så som många andra gör. Vad är meningen? Att du svarar nej på allt utom det som det är där du säger "Tro du det." eller något likande?

Jag är inte så simpel, så dum. Vill jag inte ge något svar eller kommentera så kommer jag heller inte göra det. Och på ett sätt då du faktiskt inte har någon aning. Bara antar, och säkert antar fel.
Så brukar köra på "Okey.", "Tro du det." eller överdriva mycket i svaret. För då vet man inte. Ibland svarar jag inte bara "för att" och ibland för att man kanske har rätt eller det är något jobbigt.

Läs det jag skriver, lyssna på det som jag säger och strunta i vad du tror, strunta i känslan och att bara anta. Så är det större chans att förstå något. För att förstå mig och vad jag vill, menar och känner. Hur jag tänker. För ingenting är lögn. Det är dock oftast bara delar av sanningen, men allt är sant.

"For now we'll say good bye.
We know it's not the last time.
I've lost the best part of my day."


Gillar

Kommentarer