Tråkig.

Jag läste Handbok för pojkvänner.
Ja, jag som för det första är en kvinna.
Och för det andra har varit singel i 6 år, läste boken.
Det var roande läsning. Skriven på ett humoristiskt sätt. Men, jupp, Men.. Någon som följde boken hade ganska så snabbt skrämt iväg mig.

Jag har ju dejtat lite under åren. Men jag vet inte längre. Det känns ofta som att det kanske är bättre att jag förblir ensam.
Har hund och några vänner. Antar att sex är överskattat.

Men tillbaka till boken. Att man ska vara spontan och överraska.
Att överraska mig med att exempelvis ha dammsugit är helt okey. Det är något som jag kan uppskatta.
Att överraska mig med att försöka åka iväg är inte något jag hade tyckt om.
Jag vägrar sätta mig i något transportmedel utan att ha i alla fall lite koll på vart jag är påväg.
Man överraskar inte heller med fester, folk eller att random införskaffa mig någon möbel eller husdjur.
Det är bara okey med de små sakerna. Städat, köpt en munk i affären eller gått ut med hund.
Annars vill jag höra planen. Vill vara med att bestämma och ta beslut.
Överraska mig i såfall med att komma med idén och viljan. Inte med färdiga resultatet.

Att istället för att rakt ut säga något försöka säga det på ett fint sätt så ingen ska råka ta illa upp är inte heller allt för passande för mig.
Bara säg det. Är mina tallrikar fula. Säg det. Försök inte linda in det med att försöka uppmuntra mig att köpa nya eller byta ut dem. Jag vill höra åsikt, inte manipulation.

Jag tycker om de så kallat tråkiga människorna. De som är lugna och ganska förutsägbara. Jag ser det inte som tråkigt. För mig är det stabilitet och trygghet.

Jag menar, jag är ganska så förutsägbar i vad jag gör i det stora hela. Småsaker kan vara lite oförutsägbart dock. Tror inte det var många som förväntade sig att jag skulle släpa hem ett träd.
Framförallt är det oförutsägbart vad jag säger eller frågar. DET kan vara väldigt olika. Till och med jag kan bli överraskad över vad som kommer ut från min käft.
Men annars är jag tråkig. Jag har mina mål och saker jag ska göra.
Jag tycker om att vara hemma och inte allt för ofta hitta på allt för mycket saker och absolut inte spontana sådana.

Det är något av det bästa med att ha hund. En socialt acceptabel anledning till att inte plötsligt hitta på en massa. För jag måste vara hemma. Måste komma hem och i annat fall behöva skaffa en hundvakt. Om inte hund ska med. Men då behöver jag tid och planen för att kunna packa och fixa så han får det han behöver.

Jag vill inte behöva vara orolig över vad som kan komma till att hända.
Vill ha det lugnt och harmoniskt.

Gillar