Instängd.

När jag stänger in mig har folk en tendens att gnälla på mig. Oavsett om det är privatpersoner eller de inom psykiatrin.
För jag går till psykiatrin. Behöver jobba med bland annat ångest hantering och ptsd. Och dessvärre klarar jag inte det själv. Även om jag är väldigt osäker på om de klarar det.
Blir väl så när man fungerar på ett helt annat sätt än vad de är vana vid.

Men tillbaka till att så många anser att jag inte ska låsa in mig. Till att jag inte ska stänga av den direkta omvärlden och fastna i huvudet.
Att man tjatar på mig att umgås med andra. Att istället för att ta bort vänner från livet, behålla dem och skaffa fler.
Och inte för att vara sådan. Men det finns flertalet anledningar till att jag lämnar så kallat vänner. Det är inte något som plötsligt sker.
Sen att det sker i ett högre tempo när jag låser världen ute är en helt annan sak. Det är för jag kommer fram till att de inte är värda besväret. Till att jag och mitt liv är bättre utan dem.

Jag har en tendens att fastna i tankar. Att när jag inte förstår så går det runt tills att jag antingen löser det eller fokuserar på ett annat problem.

När man gnäller på mig att inte stänga ute allt är det ett bevis på att man inte förstår hur jag fungerar.
Jag förstår att det inte är särskilt bra för de flesta människor. Det är dessutom något som jag aktivt väljer att försöka undkomma. Att gå nästintill helt in i mig själv.
Men det är så jag hanterar världen.
När jag är ute samlar jag information. När jag stänger in mig bearbetar jag den. Jag löser problem och hinder. Jag utvecklas och förändras.
Det är mitt sätt att förhålla mig.

Och jag pratar ju med mig själv. Jag skriver en hel del här. Jag går tillbaka flera år och tar tillbaka gammal information. Blandar det med den nya.

De människor jag av någon anledning vill behålla kontakt med svarar jag också. De gör jag tid för.
Och när jag behöver en paus från huvudet hör jag också av mig till de vars umgänge jag mest uppskattar när man gör något. De som är bäst att hålla på avstånd.

Ja, jag har en tendens att fastna. Men jag har också kapaciteten att ta mig ut ur det. Det bara tar lite tid ibland.
Och helt ärligt, jag kommer fram till så mycket mer när jag väl är inne i huvudet. Löser de saker som behöver en lösning. Kan även lösa det jag inte såg från första början.

Människor är olika. När man ständigt får in och är medveten om världen behöver man ibland bara stänga av, samla tankar och energi.

Gillar