En i mängden.

Jag undrar lite hur många som känner att de är speciella, lite mer än de flesta andra. Och hur många känner sig som en i mängden, en i folkmassan. Det är inte jag som står på scenen. Jag är bara en av de tusentals som finns framför den. Man ser mig inte. Om jag inte varit där hade det inte märkts. Jag märks bara när jag gör som så många andra. Jag syns bara när du ser många andra. Men du lägger inte märke till mig specifikt. För jag är precis som så många andra men ändå inte. Precis som så många andra är. Och jag tycker om det, oftast.

Visst. Ibland skulle jag, som så många andra, vilja förändra världen. Jag skulle vilja att folk lyssnade och tog till sig det jag ibland vill säga, det som jag ibland vill visa. Men jag vill också kunna gå in i mängden. För jag känner mig inte speciell. Jag känner mig som en helt vanlig människa, fast tråkigare och lite drygare kanske. Jag tycker om att inte synas. Jag vill vara för mig själv och inte ha all uppmärksamhet.
Allting som jag klarar av kan du. Allting som jag vet, vet säkert även du. För jag är som vem som helst. En helt vanlig människa. En i mängden, fast ändå inte.

Jag är den som inte tror på något liv efter döden.
Som hellre äter mat än godis.
En föredetta rökare.
Djurälskare.

Jag är den som försöker att göra saker för andras skull.
Den som alltid har ljudet av på telefonen och utan vibration.
Den som inte har någon tjejkompis.

En i mängden. Du märker inte om jag är där och du saknar mig inte när jag är borta. Jag är nöjd med det.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229