Ensamhet.

Jag har svårt att låta någon komma nära. Jag har skrivit det tidigare och jag skriver det uppenbarligen igen. Jag vet inte hur man gör. Eller nja, jag försöker förklara saker så bra som jag bara kan. Men man tycker om att anta annat. Tycker om att inte alls lyssna och många gånger se mig som en fitta. Och ja, jag är en. Är ett riktigt svin. Men inte på de sättet som de flesta nästan ständigt ska anta.
Vill jag vara en lär det märkas. Det går inte riktigt att missa eller ens känns sig osäker på. Men det är väldigt sällan jag är det. Mer när jag "måste". Och då är det inte för att någon gjorde något elakt mot mig utan det måste vara ganska så extremt. Det är bara till försvar. Inte för att förstöra något, någon, om jag inte måste. Vad har jag för glädje av det? Och jag klarar mig. Om man är otrevlig, går bakom min rygg, ljuger eller liknande. Jag fixar det. Psykiska saker klarar jag av. Reser mig ganska så snabbt igen. Undrar om jag ens kan släppa någon så nära mig. Eller det är väl mer att jag ska ta någon nära mig. Självklart bryr jag mig om andra. Kan till och med älska dem. Men ändå inte vara så pass nära att de ska kunna göra mig illa utan att jag återhämtar mig snabbt.

Tycker om min ensamhet. Jag är starkare när jag är själv. Tvekar inte på mig. Är inte rädd för att prova saker och att misslyckas. Det är jobbigare med andra i närheten. Vill inte göra någon besviken. Vill inte visa hur dålig jag är antar jag. Orkar inte höra gnället om det i alla fall. Inte än, måste få bättre egenvärde innan dess. Vilket jag jobbar på. Alltid något.

Har svårt för att veta vad jag ska göra när jag anser att någon behandlar mig fel eller illa. Vad gör man? Hur ska man få dem till att sluta, få dem till att förstå?Vill ju inte Bli ett svin. Bara för att någon annan gör något fel betyder det inte att jag också kan göra det. Det slutar var gång med att jag tycker illa om mig själv istället. Känner mig korkad. Att jag borde förstått bättre. Är väldigt trött på att ha det så. Hjälper inte heller mitt arbete på egenvärde. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra. Slutar med att jag bara lämnar, när jag inte orkar längre. Problemet är väl att jag så många gånger hoppas på något bättre. Har ju problem med samspel. Också en anledning till att jag tycker om att vara ensam. Jag klarar det. Det känns helt okey. Kanske inte mår helt bra, men fortfarande okey, oftast. Är ganska duktig på att roa mig med saker själv. Slipper bli ledsen och besviken på någon annan. Slipper att göra någon det.

Gillar

Kommentarer