Fimpa.

Håller på att försöka sluta röka. Just nu har jag inte rökt på lite mer än 24 timmar. Och ingen har tjatat på mig nu. Inte något gnäll ingenting. Nu kan jag försöka för det är mitt val. Inte någon annans tjat och gnäll utan mitt.

Det är inte så att jag inte har cigaretter, för det har jag. Jag bara verkligen inte vill mer. Tycker inte om beroenden, tycker inte om att vara begränsad och att jag "måste" gå ut vart annan/ vart tredje timme. Att slänga ut en massa pengar på något som jag kan klara mig utan. 

Det är pengar för att förstöra min kropp. Det är vad det är. Jag betalar staten en hel hög pengar för att förstöra min kropp. Känns inte riktigt värt det.  

Men detta är faktiskt svårt. Alltså, det är ju inte som att en cigarett springer efter mig eller att jag har människor runt mig som tjatar att jag ska fortsätta röka. Men min hjärna vill inte riktigt. Det känns som att en del av mig fattas. Och ja, har man gjort samma sak, var dag i fem år så blir det ju en del av en.  

Men jag ska jobba på att sluta. Och i värsta fall så får jag börja om igen sen.

Gillar

Kommentarer