Flera tankegångar.

Jag håller på att studsa runt här hemma och tänker på en miljon olika saker. Kan inte en miljon men ja, har igång fyra tankegångar samtidigt i alla fall och så fort jag sätter mig här och ska skriva står det helt still. Märkligt. Så tänkte att om jag gnäller om det nu kanske jag kommer på något. Liksom inte försöker utan bara skriver. Det är ju så det brukar gå till. Jag har ju börjat tänka igen. Jag har kommit tillbaka mer och mer. Inte lugnt och sakta utan som en smäll.

BAM! Här är jag! Den som jag glömt bort. Människan som jag tryckt bort under några år kommer tillbaka som en käftsmäll. Och det känns så sjukt bra.

Jag tänker. Jag kan tänka. Jag har åsikter. Oj, vad jag har åsikter, tankar och funderingar. Min bubbla är borta. Jag behöver inte längre gömma mig.
Jag kan, jag är stark och jag kommer aldrig lägga mig igen. Kommer aldrig mer trycka bort mig själv. Jag tycker faktiskt om mig. Jag tycker om mig nu.

Har inte massa onödiga känslor och trams. Kan snabbt komma tillbaka till logiken när något händer. Kan välja att tänka istället. Sen är det väl klart att jag har känslor men jag kan välja hurvida jag vill gå på dem eller inte. Tycker om att vara likgiltig. Det betyder dock inte att jag inte tycker något. Att jag inte tycker om något. Jag har fortfarande det. Har om något mer åsikter nu. Lever inte bara i min bubbla.


Jag ska förändra världen! Kanske inte. Men jag ska inte längre bara stå och titta på. Ska inte längre vara så som så många andra. Så som jag varit ett tag nu. För det är inte så man ska göra. Jag vet bättre än att göra det. Och ja, jag är bara en liten och dum flicka som säkert tror att hon är mer speciell än så många andra. En sådan som så många andra är. Bara en dum blondin. Och det är okey.
Men det betyder inte att jag tänker acceptera det och bara ge upp. Jag är mer än så.


Jag måste ständigt jobba på något. Måste hela tiden ha något att tänka på. Jag löser problem. Jag försöker till att skaffa mig så bra uppfattning om saker och ting som möjligt. Jag älskar att lära mig. Älskar att lära mig allt möjligt. Om det så är att sticka en strumpa, mura eller samspelet med människor är lite strunt samma. Kan man lära sig för mycket?


Tycker om att studera andra. Att lära mig andras tankesätt. Dels för att veta vad de kommer göra, tycker om eller resonerar över lag men även för att jag ska kunna använda mig av det tankesättet. Så när jag behöver något, när jag ska komma fram till det mest logiska ska kunna ha något mer att räkna utifrån.
Vem vet, ditt sätt att tänka kanske är det bästa gällande något som jag behöver lösa. Då vill jag ju inte missa det bara för att jag inte kan räkna med det då det inte ligger i mitt "egentliga" tankemönster.
Nej, jag behöver fler. Jag behöver ha alla mina tankegångar. Behöver ha dem igång samtidigt så jag lättare kan dra ut de bästa, det mest logiska. Sen att de inte brukar vara mer än 8. Händer typ aldrig att de är fler samtidigt är ju inte precis något hinder. När något blivit uteslutet tar jag bara ett annat. Tillslut är det bara ett kvar. Det som är för mig, det mest logiska och "rätta".

Är dock väldigt sällan jag får så många tankegångar samtidigt. När jag är arg brukar det ligga runt 5. När det blir högre kan jag inte prata eller göra något mer än flaxa och väsa fram ljud och osammanhängande läten. Ögonen brukar även gå höger, vänster och så fram tills att jag uteslutit de flesta tankarna.

Kan vara därför som jag har så många frågor alltid. Tänker på så mycket samtidigt! D:
Men jag gillar det. Försöker även ha känslor. Lite mer än vad jag tidigare "tillåtit" mig att ha. För känslor är inte så logiska alltid och när det gäller samspelet med andra är det svårt att ta det mest logiska och "lätta" vägen då de har en tendens att också ha känslor, oftast väldigt ologiska. Ja, jobbigt. Men jag försöker! Alltid något antar jag.

Även om det hade varit mycket lättare om folk bara berättade vad de kände, hur de tänker, uppfattar saker och vad de vill. Även om man inte vet så kan man ju säga det. Jag har en tendens att göra det. Så även många som jag snackat med en längre tid. Mycket för att jag tidigare inte kunde känna någon empati eller sympati eller förstå något sådant alls. Det kom väldigt sent för mig. Tydligen något i hjärnan som inte hade hunnit lägga sig som det skulle. Vilket hade en naturlig förklaring. Inte så mycket fel på mig gällande det som jag trodde. Alltid något liksom. Men ja, inte riktigt det jag snackade om kanske. Men nu vet du det, grattis! Känner hur intressesmurfarna hoppar av glädje och gjorde så jag tappade bort mig helt. Så med det tar jag och avslutar detta inlägg.

Såhär ser jag ut idag!

Gillar

Kommentarer

eswensson
eswensson,
Vad fin du är!! 😊
nouw.com/eswensson