Förhållande.

Ja, nu tänkte jag ta upp detta underbara ämne som jag alltid försökt fly från men alltid misslyckats brutalt med. För av någon anledning så lyckas jag hamna i dem ändå. Lite mot min vilja. För har väl i princip alltid varit emot det. Klara inte av det och känner väl mig begränsad.

Har under de senaste månaderna snackat en hel del om detta med lite olika människor. Mycket då mitt senaste förhållande tog slut för bara någon månadsedan. Vilket som jag tyvärr måste medge var ganska skönt. Det funkade inte, på något plan alls. Och det är väl lite så mina förhållanden sett ut. För olika och något fall att man inte ens tyckt om varandra. Men jag är en envis jävel och vill verkligen få saker att funka så har försökt allt som jag kunnat. Helt utan något positivt resultat och där av haft tanken att jag och förhållanden inte funkar.
Att jag inte riktigt blir kär är ju inte något som hjälper till där heller. Får inte fjärilar i magen och sådant trams som man beskriver. Det är inte jag.

Och som vanligt så kommer det ju ett men. Vad annars liksom?!
Men, efter att jag då tänkt på detta i någon månad har jag nu kommit fram till att jag faktiskt visst skulle vilja ha ett förhållande. Kanske inte just i denna stund med någon random eller mindre random människa. Men någon gång. Bara att jag kommit fram till att jag vill är stort för mig. Nu får vi ha det där så länge. Något att sträva efter. Har inte bråttom. Är det någon som har tid så är det jag!

Har tidigare bott med en del nära vänner och faktiskt klarat av att koppla av och ta det lugnt trots att någon annan nästan ständigt var i närheten. De flesta människor klarar jag inte det med. Inte att jag inte tycker om dem. Jag vill bara ha dem på avstånd och ses ibland bara. Medens jag då i en del sällsynta fall tycker om att ha dem nära. Att båda klarar av detta och har det trevligt. Och ja, jag vet om att många sagt det hur många gånger som helst tidigare. Även till mig. Att det finns miljoner filmer och böcker om det. Men jag är lite, väldigt lite trög av mig så det har tagit tid för mig att förstå. Jag vill ha ett förhållande med en bästa kompis! Och nu låter detta som ett väldigt dåligt raggningsförsök. Och som vanligt kommer jag då förstöra detta fina med en hård diss. Men jag vill inte ligga med någon av de som jag för stunden skulle klara av att bo med. Det låter kanske elakt men de som känner mig så pass bra borde förstå hur jag menar.

Som sagt så vet jag om att det är så det "ska vara". Men ändå ska de flesta stressa, ragga och vilja bli tillsammans direkt. Innan man lärt känna varandra ordentligt. Varför? Vad stressar ni över? Och speciellt med mig. Inte som att jag har en tendens att ligga med en massa människor. Har inte heller som vana att tycka om någon. Och vadå? Man kan väl spendera mycket tid med någon även om man inte är tillsammans, eller? Att lära känna varandra. Hitta på saker att göra, både sexuellt och inte. Så människan vet hur man är, så man vet hur den är.

Ja, det är så jag vill ha det. Vill bli tillsammans med någon som jag älskar innan det blir något förhållande. Inte efteråt eller att man upptäcker att "Nä, men alltså, du var inte så jävla nice trots allt.". Är trött på det. Det är sådana förhållanden som inte är något för mig.
Och sex är viktigt! Annars hade det kunnat fortsätta vara en vän som man älskade. Så det ska också funka och att man vill samma saker. För ja, jag kanske är lite speciell och inte något som jag känner för att gå mer in på än så.

Slutsats: Jag vill bli tillsammans med en bästa vän som jag orkar och vill träffa mycket, som i alla fall är hyfsat het och som vill få ut samma som mig när det kommer till det sexuella.


Bilderna är från när jag väntade på mötet tidigare idag.

Gillar

Kommentarer