Framsteg.

Jag har inte någon som helst dygnsrytm. Vaknade sju igår kväll och har inte gått och lagt mig än. Hade dock snart tänkt att göra det. Börjar bli lite trött och seg. Har även lagom ont i huvudet då jag hållit mig vaken med kaffe nu ett tag. Känner att detta är väldigt stabilt men har för stunden gett upp lite med att ändra det. Det är uppenbarligen något jag inte kan kämpa emot så, fuck it. Det fixar väl sig förr eller senare.

Visst, har en hel del som jag jobbar med för stunden. Åker fram och tillbaka på möten och undersökningar och har en hel del till planerade. Ringer en massa samtal och läser på om saker som händer och som jag för stunden behöver veta. Men klara ändå balansera det. Så ja, det kanske är väldigt oansvarigt att inte ha någon kontroll över när och hur länge jag sover men så länge jag gör det som behövs göras orkar jag inte riktigt bry mig så mycket om det.

Man hade kunnat tro att jag skulle må ganska så dåligt. Kroppen är väl inte på topp men det är ändå okey. Kanske för att jag hela tiden har en massa viktiga saker att fixa med. Eller för att jag ser att jag kan om jag verkligen försöker. Har hängt upp mig så mycket de senaste åren på andra människor, på att förstå och vara bättre, att jag inte sett att jag faktiskt klarar av en hel del saker.

Har även sett tillbaka på hur jag varit. Tur att jag sparar i princip allt. Ja, allt på datorn. Alla dokument, bilder, videos och konversationer. Även om en del lyckats försvinna när datorerna dött innan jag hunnit lägga över det på någon extern hårddisk så har jag ändå ganska så mycket saker kvar från nio år tillbaka och fram tills nu. Det är ju en av anledningarna till att jag började skriva här, så jag kunde se tillbaka. Har väl kommit fram till att jag inte precis varit någon ängel. Ganska så hård, otrevlig och eh, ja, bättre beskrivning, en fitta.
Jag kan lägga upp flera anledningar till varför. Kan förklara det in i minsta detalj, men det rättfärdigar inte något. Det som däremot även framgick var att en del ändrats, att jag ändrats. Mycket mer än vad jag märkt. Kanske har att göra med att jag även var värre än jag trott tidigare. Hur jag inte har märkt det är ju ganska så spännande. Och det här med att jag oftast inte velat något illa gör det hela ännu mer spännande.

Visst, jag kan ta när någon annan gör så mot mig. Det är inte några problem. Kanske för att jag förstår mig på tankesättet. Men kan nu även förstå att de som inte riktigt tänker på detta sätt kan ta ganska så illa upp ibland. Vilket inte är meningen och ja, jag har jobbat bort en del av det. Är fortfarande inte perfekt men i alla fall bättre. Ganska så mycket bättre faktiskt.Vilket gör mig glad.

Ibland får jag känslan av att jag står still. Nog mycket för att livet i sig står ganska så still nu. Händer inte så mycket, någonsin. Mest väntan på något. Är ju inte riktigt kapabel till att göra så mycket. I alla fall inte fysiskt. Då känns det trevligt att det som jag jobbat på under åren ändå blivit så pass bättre. Speciellt nu då en hel del människor fått mig till att tänka på andra sätt. Fått mig till att inse en del saker som jag själv inte kunde se. Och för jag orkat ta bort människor i mitt liv som under många år tryckt ner mig och begränsat mig. Fått mig till att jag är sämre än vad jag egentligen är. Antar att jag föll för grupptrycket och har nu lärt mig något av det, att jag vet bättre än så. Att jag inte behöver skydda mig och putta bort. Behöver inte hålla på avstånd och inte heller vara rädd för känslor.

Kan inte låta människor som är dåliga för mig begränsa mig. Kan inte låta dem förstöra mer än vad de redan gjort. De är inte värda det. Jag är värd mer.


Gillar

Kommentarer