Gnällig på soffan.

Har varit ute med hund i regnet och nu bäddat ner mig i soffan med täcke och kudde.
Tänkte sova här. Eller i alla fall försöka. Har sjukt svårt att sova när jag har feber. Försökt somna här hela dagen. Det har kanske fungerat i 10 minuter och sen vaknat igen..
Däremot så glömde jag bort att jag typ är blind utan linser, så så mycket tvtittande kommer det inte bli. Får lyssna på den istället. Och har ju redan sett serien som jag slängde på.

Feber gör mig för övrigt sjukt ynklig.
Det är även det tillfället jag gärna vill ha någon i närheten. Inte för att jag orkar göra något eller vill prata, utan bara för att låtsas att man tycker om mig.
Någon som jag då tycker om. Annars blir jag bara förbannad.
Bara vara, i timmar.

Är det någon jag tycker om på ett mer intimt sätt får man gärna bara låta mig krama om den. Igen, inte säga något, bara finnas där.
Och det är nytt för mig. Brukar vilja att man låter mig vara, speciellt när jag mår dåligt.

Så ja, ynklig, gnällig och lite ledsen att jag är ensam.
För jag var snäll, jag gjorde verkligen det jag kunde och mer än jag någonsin gjort tidigare. För att ändå förlora..
För att ändå mest få det jobbigt.
Min vilja betyder ingenting.

Gillar

Kommentarer