Hade jag varit singel..

Ångest. Har haft så sjukt mycket ångest idag och dessvärre har det inte lagt sig nämnvärt än.

Det är som att jag nu, mer än en vecka senare, har greppat vad som hände.
Du vet, då jag tillslut kunde springa efter hjälp.

Den där kvällen där någon ansåg sig ha rätt att göra lite som den kände för oavsett om jag sa nej och/eller flyttade mig.

"Hade jag varit singel hade jag varit farlig för dig."
Han upprepade det flertalet gånger då och har idag ekat i mitt huvud. Det ekar än.

Människan som tog sig så mycket friheter att min kropp blev helt paralyserad av chock och rädsla. Det enda jag kunde göra var att säga att jag inte ville. Att han skulle låta mig vara. Ingenting annat fungerade i min kropp. Jag fick inte ut något annat än upprepade av att jag inte ville.
Och när jag tillslut fick kontrollen, bara sprang.

Jag har fått den egenskapen att jag till viss del förtränger undertiden saker händer.
Att jag av någon märklig anledning inte helt kan greppa varken vad som händer eller hur pass fel det egentligen är.
Och det borde inte spela någon större roll nu. Jag lyckades tillslut få tillräckligt mycket kontroll över mig själv till att fly.
Det hade varit okey om det inte var så att människan försöker ha koll på mig.
Människan som tog sig friheter, trots att jag upprepade gånger sa nej, som bor väldigt nära.

Jag vill inte längre gå ut. Tar omvägar för att förhoppningsvis inte stöta på den och ser hur den tittar för att se om jag är hos mina vänner.
Jag ser hur den letar efter mig.

"Hade jag varit singel hade jag varit farlig för dig."
Vem säger ens så?! Och nej, du verkar farlig oavsett din relationsstatus.
Lite som besatt.

Vet inte vad jag ska göra.
Vet inte hur det blev såhär.
Och framförallt så undrar jag varför det inte kan vara människan jag tycker om som vill vara nära, istället för någon som onekligen vill mig illa.

Gillar

Kommentarer