Hata och älska.

Jag hatar inte människor. Inte någon alls faktiskt. Är inte längre kapabel till det. Kan hata handlingar och åsikter men inte människan i sig. Det är för starkt.

Jag har en tendens att se älska och hata som väldigt starka ord. Hat för mig är när jag inte alls kan tolerera det. När det känns i hela kroppen. När sinnet blir helt svart och jag biter till hårt, spänner käken. Spänner hela mig. Blir varm och skulle kunna offra mig för att förstöra det, för att det skulle försvinna. Och att det är så var gång det kommer upp. Var gång jag ser eller hör det. Bara kommer till att tänka på det.

Det för mig är hat. När jag inte riktigt finner något positivt i det. Inte något som spelar någon roll i alla fall. Och människor är inte sådana. Alla har något positivt. Något som faktiskt spelar roll. Tror knappt att det går att vara genomrutten.

Hat tar energi. Energi som jag inte får tillbaka. Negativ energi. Om jag skulle hata någon skulle det bli helt svart för mig var gång jag såg den, hörde dennes namn eller bara kom och tänka på den. Hade gjort det jag kunnat för att denna skulle förvinna, dö.
Jag kan inte ge någon det. Kan inte ge så mycket energi till någon jag uppenbarligen inte tycker om. Kan inte förstöra mitt liv för det. Det är inte värt det. Och som jag skrev, alla har något positivt i sig. Alla gör någon gång något bra och har någon positiv egenskap. Någon positiv del i sin personlighet.

Kan inte hata någon. Kan däremot avsky. Att inte klara av att prata med, vara i närheten av. Att hjärtat slår lite hårdare när jag tänker på den. Gå omvägar för att slippa stöta på den. För att hålla den så långt ifrån mig som möjligt. Få panikångest när jag på något sätt kommer i kontakt med den eller tänker på den. Kräkas och hela kroppen stänger av.
Men lär mig oftast att släppa avskyn. Lär mig att acceptera och inte slösa onödig energi och tankar på dem. Jag är för lat för det, för envis. Vill inte ge någon glädjen att kunna förstöra så mycket för mig utan ett ens behöva lägga tid eller ork på det. Den är ju uppenbarligen inte värd det.

Ser väl älska som motsatsen. Nästan rakt av. Dock inte helt. Då hade jag även varit okapabel till att älska någon. För alla gör något negativt. Alla har någon del i sin personlighet som man inte tycker om eller skulle vilja var annorlunda. Men att man ändå kan acceptera det, att det där negativa inte är så jobbigt.

Att älska, bli glad var gång man ser den/det, hör eller kommer att tänka på. Den där positiva energin som sprider sig i kroppen. Det borde vara glädje. Känna ett lugn, känner sig trygg i närheten av. Slappna av och trivas.

Om jag älskar någon skulle jag kunna offra mig för denna. Jag försöker att finnas där alltid, så fort det är något. Att alltid ställa upp, nästan på vad som helst. Men även göra allt jag kan för att ingenting illa ska hända den. För att inte denne ska må dåligt eller ens känna sig lite nere. Att den aldrig ska behöver känna sig ensam, även om den kanske är själv.

Jag slutar aldrig älska någon. Men jag kan ta avstånd när jag märker att det är illa, när något inte funkar eller när det skadar mig eller den själv. Kommer dock finnas där om det är något. Kommer till viss del att alltid stanna.
Det är anledningen det tar tid för mig att älska någon. Att jag inte kan göra det utan att känna denna, veta dennes tankemönster.

Det är därför som jag i ett tidigare inlägg skrev att jag skulle tagit livet av mig om jag älskade någon utan att spenderat farligt mycket tid med den. Och vill man inte ge mig den tiden kommer jag aldrig till att älska den. Så det är lugnt. Det är inte riktigt jag som bestämmer. Det är alla andra. Och jag skulle aldrig vilja spendera tid med någon som jag inte ville lära känna, någon som jag inte på något sätt tyckte om. Jag är för lat för det. Inte värd min energi. Om jag vet om att jag inte kommer tycka om denne eller inte har någon chans, för stunden, att kunna vara helt jävla awesome som människa lär jag inte vilja veta av den farligt mycket mer.
Jag vill älska. Ja, jag vill älska folk och ha de omkring mig och ser jag inte att det skulle kunna hända, att jag stör mig så pass mycket på människan, så kommer jag inte vilja göra något med den alls. Kanske skriva lite till när jag hade extremt tråkigt, men inte mer än så.


Gillar

Kommentarer