Hittat mig.

Vet du vem du är?
Det känns så konstigt. Från att först inte kunna förstå hur man kan hitta sig själv, för att nu inte kunna greppa hur man inte kan veta vem man är.
Jag vet vem jag är.
Jag har hittat mig.

Men jag tror att problemet mest var att jag ställde fel frågor.
Jag fokuserade för mycket på vad jag vill och vem jag är, och alldeles för lite på motsatsen. 
För hur ska jag veta? Hur ska jag veta vad jag vill? Både nu men även senare.
Hur ska jag veta hur jag är? När man hela tiden utvecklas.
Det är klart att man då är förvirrad. Att man känner press och inte vet någonting.
För helt ärligt; hur ska man veta?
Är du den samma som du var för 10 år sedan?
Tycker du om samma saker då som nu?
Tänker du på precis samma sätt?
Värderar alltid likadant?
Eller du, som de flesta andra, har blivit annorlunda?

Så frågan är inte vad man vill, det är vad man inte vill. Hur man inte är, och hur man inte vill vara.
Du vet, det där som aldrig ändras.

Jag vill inte ha destruktiva relationer. Vill inte ha människor som inte har respekt för mig runt mig.
Jag vill inte leva utan hund.
Vill inte ha en hög med skulder eller vara beroende av någon.

Jag är inte den som ljuger. Inte den som inte bryr sig och bara lämnar någon.
Jag är inte den som ger upp bara för något är jobbigt.
Jag vill inte sprida negativ energi eller vara tråkig.

Så genom att veta hur jag inte är, vet jag vem jag faktiskt är.

Gillar