Hund.

Jag ville alltid ha en hund när jag var liten. Som så många andra också vill. Men jag fick inte någon. Istället hade vi en katt. Jag älskade denna katt men man kunde inte riktigt gå ut med honom i koppel. Han sprang bara till en buske och la sig där.
Jag ville ju ha en hund så jag kunde gå ute med den och en katt som bara ligger där är ju inte roligt. Jag löste det hela lite lätt med att ha honom, katten då, i en dockvagn och gå med honom i den. Dock inte samma sak.

Jag tyckte inte om dockor, lekte aldrig med sådant. Lekte inte överlag. Byggde mer puzzel och målade. Och nu har jag fobi för dockor.

Hur som helst så har jag alltid velat ha en hund. Mycket så jag har någon att gå ute med. För katter är ju som sagt inte så kul och gosedjur släpar man ju bara efter sig. Vilket jag inte heller fann särskilt roande.

När jag flyttade hemifrån var hund något som jag köpte nästan direkt. Efter bara någon månad faktiskt. Hade ju planerat hela livet så det kom inte som någon impuls precis.
Det är samma hund som jag har kvar nu. Maito. Min första lilla vovve. Vilket då även kan förklara varför han är som han är och kanske inte helt perfekt tränad. Det och att han ändå var så pass gammal när jag köpte honom, 16 månader.

Min fantasi har ju då alltid varit att ha en hund som gick med mig. Som jag kunde ha i koppel och vara ute och gå med. Men jag har nu upptäckt att så inte är fallet. I alla fall inte med min, vid den här tiden på året.
Nej, han ska stanna och slicka på marken stup i kvarten. Ibland bara efter en halv meter. Han är okastrerad hane och löpande tikar är väldigt intressant, speciellt deras urin.

Så istället för att dra ett litet lätt gosedjur efter mig måste jag nu dra en 35-40kg hund. Som dessutom stretar emot. Ena rundan idag var som att släpa en låst cykel efter mig i koppel.
Jag saknar mina gosedjur, de var lättare att gå ute med. Gav mig dock inte lika mycket glädje, mys och kärlek som hund.

Gillar

Kommentarer