Hund.

Makea är nu över ett och ett halvt år. Och för att vara inne i perioden då han ska vara pesten så kan jag tycka att han är väldigt duktig.
Det märks tydligt hur han utvecklas och blir bättre.
För ett årsedan var det Mycket värre. När han hoppade och bet, om inte var gång vi var ute, så nära på. Då när mina armar ständigt var fulla av blåmärken.
Det händer fortfarande vid tillfällen men inte alls lika mycket som tidigare och framförallt så är det lättare att få honom till att sluta.
Envisheten är nästan lika illa som min!

Han lyssnar bra och håller sig nära, om inte något väldigt spännande är i närheten.
Att han dessutom lyder mer när vi är på nya platser, eller ställen vi inte besöker så ofta, är något som jag verkligen uppskattar.

Hemma kan det bli lite svårt för honom att ta det lugnt när det kommer någon på besök, det är ju så roligt!
Men både Maito och Koira var precis likadana i den åldern så ingenting jag tror kommer vara något problem senare. Och i hans försvar så brukar det mest vara Koira som besöker oss. Så det är klart det är extra roligt för honom.

Är det något som han alltid älskat, förutom sin mat, så är det mys och pussar.
Och ju äldre han blir desto mer tycker han om både pussar och kramar. Ja, alltså, han får pussarna.
Att bli kliad på magen är också något av en favorit.
Han blir så lugn och still.

När jag plockade bort allt julpynt var han en duktig kille och hjälpte till.
Gav honom en julgranskula, i plats, och han sprang snabbt och la den i lådan de skulle till, för att direkt efter komma och vilja få en ny att lägga på plats.
Att han de flesta tillfällena är oerhört lättlärd är fantastiskt.
Självklart har han en del svårigheter med vissa saker, men överlag är han riktigt duktig.
Mattes söta lilla kille.

Gillar