Ignorerad.

Jag har en ganska skev syn på hur andra ser mig.
I närheten är det lugnt. Då brukar jag kunna läsa av andra. Brukar om inget annat ha en liten aning om man uppskattar min närvaro eller inte.
Att jag inte förstår och ser Hur pass mycket man tycker om mig eller på vilket sätt, är däremot något helt annat som jag även där brukar vara helt lost.

Men när jag är borta, när man inte är nära, det är där min hjärna tar över.
Jag övertygar mig själv om att jag vid de tillfällena inte längre finns hos andra. Att man inte tänker på mig och knappt kommer ihåg att jag ens existerar. 

Jag tar mig in i mitt egna huvud. Analyserar alldeles för mycket och på så sätt gör illa mig själv.
Vilket leder till att jag många gånger backar.

Och oavsett hur många som än kommit tillbaka så är det annorlunda med specifikt den nya människan.
Den tänker aldrig på mig. Den bryr sig inte. Den tycker inte längre om mig och den lär absolut inte höra av sig och komma tillbaka.

Jag löste ett problem. Jag ändrade mig.
Avskyr att bli ignorerad. Så jag slutade helt enkelt att höra av mig. Oavsett om jag vill det eller inte. För hur som helst så vill jag absolut inte sätta mig i situationen där jag blir just ignorerad.

Gillar

Kommentarer