INFJ, FML.

Bortsett från att ha grundligt skrubbat hallen ännu en gång och badat hund har jag även läst och lärt mig alldeles för mycket om mig själv och mina sjukdomar.  Eller mja, i alla fall en av dem. Den där det inte finns särskilt mycket information om. Den som gör att jag får kramp och svimmar. Den som totalt förstör hela min kropp. DEN har jag läst om och tappat hoppet ännu lite mer.

Jag kom även in på INFJ personlighetstyp helt av slump igår också. Och ja, vad ska jag skriva? Kanske känner igen mig en hel del i typ allt. Vilket dessvärre inte gjorde mitt humör bättre.
Och att var enda jävel tror sig ha det stör jag mig på som fan.
Vad är det med behovet av att vara speciell?!
Jag hade ingen aning om vad det var ens. Vilket bara det kanske är lite pinsamt då psykologi intresserar mig extremt mycket. Dock, i mitt försvar, så är det mest sjukdomar och störningar som jag kollar upp. Även börjat ta mig in på kroppsspråk och varför en del saker fungerar bättre än annat.

Har bara kollat upp det på engelska, videos och texter. Googlade lite snabbt nu på svenska för att kunna se om de beskriver det samma och så jag har friskt minne för att ta upp punkter.
Kom in på Femina och första punkten fick mig att skratta rakt ut i min ensamhet, som ett riktigt freak.
"Du älskar att lära dig nytt, speciellt när det gäller psykologi, andlighet och personlig utveckling."
Yes.. Känns som att det är det jag nyligen skrev, och ofta skriver om.. Off to a great start!

Jag har problem med att ge någon någon komplimang eller berätta att jag uppskattar den. Något som jag jobbar på. Och precis som det ska vara så har jag lättare att beskriva via text. Där jag kan samla tankarna och fixa i min ensamhet istället för att känna stressen av någon annans närvaro.
Dessutom så tycker jag att handlingar säger mer än ord.
Alla kan säga att man finns där. Alla kan säga att man tycker om människan. Precis alla kan säga det som man vet att någon vill höra. Det är lätt att bara säga. Jag vill visa. Jag vill visa att det är så och känner inte behovet av att säga det, för det märks väl, eller?
Och jag vill ha det samma tillbaka. Du kan säga precis vad du vill, men om du inte visar det, vad spelar orden för roll då?

Strävan efter rätt och fel, efter perfektion. Anankastisk personlighetsstörning..

Att på något mystiskt sätt bara veta vad som gör de flesta andra människor glada. Att bara veta vad de avskyr med sig själva och att helt utan att kunna förklara det i de flesta fall veta vad de känner, när jag är i närheten.
Däremot har min tidigare dåliga självkänsla gjort att jag inte vetat i relation till mig. Förhoppningsvis borta nu.

Jag anpassar mig efter andra.
Jag sätter andra före mig själv. Andras humör påverkar mig, tydligen ovanligt mycket.
I och med att jag tycker om att lära mig nya saker, intresserar jag mig ofta för mitt umgänges intresse. Och strävar efter att komma upp i samma kompetens i ämnet, om inte mer. För att vara till hjälp.
För jag vill hjälpa, vill finnas där och vill att man ska vara glad.
I min ensamhet jobbar jag på att göra mig själv bättre. Det kan alltid bli bättre.

Jag klarar mig sällan utan en plan. Inte bara det att jag de flesta tillfällena planerar saker, jag planerar även in att planen inte går som det är satt från början.
Också något som jag försöker jobba med. Att släppa det extrema kontrollbehovet och bara hänga med. Hatar det..
Men har ständigt rimliga mål jag strävar efter att uppnå. Utan dem rasar jag.

Man ska vilja ha nära relationer till andra. Ytliga kontakter ger inte så mycket. Inte heller de som inte kan hålla djupare konversationer. Svårt för att släppa en dålig relation, men när man väl insett att det är över, ha lätt för att gå vidare och släppa.
Vilket förklarar varför jag totalt bryter ner mig av att bli ignorerad, istället för att bli tillsagt att försvinna från människans liv.

Jag har en tendens att komma läskigt nära. Hur vet jag inte. Det bara brukar bli så.
"Du ställer inte någon fråga till mig."
"Nej, du kommer berätta själv."
Och de flesta brukar uppskatta mitt sällskap.

Introvert och uppskattar tiden ensam.
Det är i min ensamhet som jag bearbetar all information jag fått. Både medveten information men även omedveten.
I stunden brukar jag mest känna av omgivningens stämning, i min ensamhet kan jag känna av min egna och tänka bättre.
I min ensamhet kan jag mer vara mig själv, för jag förstår mig. De flesta andra gör det inte.. Och jag tänker mer på mina egna känslor då.

Jag tycker inte om uppmärksamhet, vara i centrum eller att bestämma.
Kan du däremot inte tänka själv så har jag inte något problem att ta över.
Jag brukar ta ansvar över det mesta och fixar inte du något, så lär jag göra det.
Har jag väl bestämt mig för något, så ska det också vara så.

Jag tycker om att göra något kreativt. Tycker om att titta på det som är tjusigt. Och framförallt att Allt Alltid ska matcha!

Jag är kräsen.. Mat ska smaka gott, annars äter jag det inte.
Saker ska hålla, annars ska jag vara utan.
Och vill inte ha saker som jag inte har någon användning av.

Jag är inte konflikträdd, men drar mig gärna från dem.
Man bråkar inte med mig. Jag har en tendens att kunna undvika det. I alla fall gällande småsaker. Och om jag stör mig på något så brukar jag vara tyst. Man väljer sina strider och det måste gått över gränsen många gånger innan jag verkligen säger ifrån.

Gillar

Kommentarer