Inga barn.

Skönt att jag vaknade vid halv fem. Verkar som att jag ska vakna av alarmet varannan dag. Blir knas. Vet inte riktigt hur jag ska fixa det faktiskt. Hade ju kunnat vara trevligt att inte sova bort hela dagen.
Vaknade av grannarnas hund som skällde. Den skällde i en halvtimme och de satt ute med den och struntade i det. Ännu en sak som jag blir knas på. Varför gör man så? Varken respekt för hunden själv eller folket i närheten. Stackars hund kan ju inte må bra av det. Undrar lite varför den skällde överhuvudtaget. Men det blir väl så när den inte känner någon trygghet. Bra att den började nu igen..Varför uppfostrar man inte sina djur och barn? Misstänker starkt att de hade mått bättre av det. Men nä, det kanske är för jobbigt, eller?

Jag personligen vill inte ha några barn och känner väl att det finns ganska många anledningar till det. Vi kan ju börja med mina gener. Känner starkt att de inte är något vidare att sprida. Dyslexi, inte så kul att ha och skulle inte vilja att det "sprids" till andra. Speciellt inte någon som jag tycker om och älskar. Bara där har man ett hinder i livet.

Psykiskt illamående och sådant är också något vackert som jag bär på. De säger dock att psykopati och sociopati nog inte ska gå i generna. Men varför ta risken?

Sen har vi ju det här med min extremt dryga personlighet. Det borde jag inte låta någon ärva. Inte heller tankeförmågan. Vill inte att någon ska behöva lida för det. För det är både frustrerande och jobbigt.
Detta låter kanske väldigt egocentriskt men, det är inte så kul att hela tiden umgås och vara runt människor som man finner dumma eller mindre begåvade. Och av någon märklig anledning så känner jag att jag, som kan tänka längre, ska ta mer ansvar. Ska man bara se på när någon gör så sitt eller någon annans liv går åt helvete? Hur kan man göra det? Hur ska jag kunna det?
Och nej, det gäller inte bara de som jag tycker om, det gäller alla. För jag bryr mig, oftast.
Att kunna tänka mer gör ofta att jag känner mig ensam. Får inte lika mycket stimulans från andra och ja, känner att jag behöver ha mer koll på saker. Vilket är en stor anledning till att jag tycker om att vara ensam. Till att jag egentligen vill vara ensam. Bara det att jag även har ett tvång till att vara social, tyvärr.
Vardagens problem.

Sen har vi väl det här med att jag är för egoistisk för att vilja ha ett barn. Jag vill inte spendera resten av mitt liv med att ta hand om och alltid finnas där för någon. Och de första minst 18 åren är det verkligen alltid.
Att behöva intresseras och ställa upp på någon annans intresse och hobbys. Och spendera stora summor pengar både på det och människan i sig. Människan som lär vara otacksam, bråkig och allmänt skitjobbig många stunder. 

Förstöra min kropp för någon som ändå kommer vara dryg och jobbig. De säger att det ska ta 10 år för en kvinnas kropp att få tillbaka alla organ på rätt plats och komma tillbaka till så kroppen var innan graviditeten. TIO ÅR! Hur mycket av det som är sanning vet jag dock inte. Är som sagt inte intresserad av att ha barn så det är inte riktigt något som jag pluggat på. Har haft fullt upp med idioti istället. Och lära mig skit.

Och tänk om jag skulle få denna unge. Det hade varit synd om den. Hade suttit som ett plåster på den. Så att ingenting illa händer. Så att den inte gör något dåligt eller hamnar i skit. Det funkar ju inte. Så kan man inte leva. Varken den eller jag.

Så ja, blir bäst om jag inte skaffar barn. Och där pustar världen ut.
Varsågod!

Gillar

Kommentarer