Ingen rubrik. Men jävligt personligt.

Haft möte med kardiologen idag. Efter flertalet tester och provtagningar har de kommit fram till att det inte finns så mycket att göra.
Ska prova med att börja en till hjärtmedicin och köpa speciella kläder.
Hjälper det inte.. Ja, shit happens I guess.

Jag skriver igen. Idag har jag skrivit som fan. Men inte här, inte till någon.
Det är bara för att få ut det, för att försöka släppa det. Att sluta tänka på det som ändå inte går att förändra.
Det är inte tankar som man vill läsa. Ingenting som man egentligen vill veta.
Hur mycket avsky och förakt som finns i mig.

Jag har en tendens att gömma mig. Att romantisera om att jag försvinner. Att jag bara finns i mitt hem, huvud.

Ser du inte mig, hör du inte mig, så finns jag inte. Då är det som att jag aldrig existerat.

Inte för att det alltid är vad jag vill. Men för jag känner att det är det bästa jag kan göra för världen. Och genom att man inte väljer att ta kontakt med mig, så blir det i mitt huvud också bekräftat. Världen är bättre när jag inte existerar.

Gillar

Kommentarer