Ingenting att förlora.

Kaffet är slut, hunden är tagen och sängkläderna är beställda och på väg hit. Så har ändå gjort något ganska så vettigt idag. Blir snart ut i köket och måla skulle jag gissa på.
Jag vet inte riktigt varför jag skiter i att göra saker. Vet inte varför jag skjuter upp så mycket hela tiden. Inte som att jag gör något annat ändå. Om jag ändå ska finnas kan jag lika bra göra något för sitta och titta är inte så jävla spännande. Sitta och vänta på ingenting är tråkigt i längden.


Har börjat tänka igen. Hela tiden och på det mesta. Äntligen. Det var ju några månader då jag bara gick på autopilot. Men inte nu mer. Nu tänker jag, hela tiden.
Nu ändras jag. Går tillbaka till mig själv. Så som jag tidigare var, fast bättre.

Jag orkar inte mer. Jag orkar inte vara rädd. Jag orkar inte med att göra fel.
Skulle dricka, alltid. Men kan inte. Det är inte jag. Jag gör inte så. Jag är bättre. Eller sämre? Jag är för dålig för att vara dålig? Kan man vara det?
Jag går dock fortfarande ute på nätterna.

Jag är inte längre rädd. Jag har ingenting att förlora. Kan bara vinna.
Varför skulle jag då ge upp?
Varför skulle jag då bara lägga mig ner och dö?
Ja, det hade varit "lättare". Hade sluppit försöka. Hade vetat från början vart saker ledde. Men är det värt det?
Jag vill inte bara ge upp. Jag har inte gjort det innan. Varför skulle jag nu? Det är inte jag.
Sen att det kanske inte handlar om pengar. Inte förmågan att skaffa ett hem, en trygghet eller något materiellt. Men ändå.

Jag fixar det. För jag ger inte upp. Även om världen varit emot mig. Även om jag gjort det ensam och det sett jävligt mörkt ut ibland. Jag har inte lagt mig ner och dött då.

Jag förstår inte känslor. Kan inte riktigt sådant. Har alltid varit rädd. Har alltid sprungit iväg. Men egentligen, vad har jag att förlora? Ja, det kan misslyckas brutalt. Jag kan må skit. Kan få andra att må skit. Men och andra sidan så måste det inte bli så. Varför ska man då välja att frivilligt förstöra det?
Varför skulle jag frivilligt lämna någon som jag tycker om? Varför skulle jag skada denna med flit?
Jag vill ha saker som jag tycker om i mitt liv. Djuren som jag tycker om. Varför skulle jag då inte också vilja ha människor som jag tycker om i mitt liv? Och den största frågan, varför har jag inte kommit fram till detta förens nu?
Vad är det värsta som kan hända? Att mitt liv blir som alltid annars? Det är helt klart en risk jag är villig att ta nu. Det tog några år. Skulle nog kunna påstå att jag är ganska så trög, gällande det mesta.

Jag kan inte känslor. Förstår dem inte. Men jag försöker. Jag har ingenting att förlora. Kan bara vinna på detta.

Gillar

Kommentarer