Jag vet.

Jag vet vad som hände. Det bara tog ett tag för mig att förstå. En hel del veckor. Men jag vet nu. Är kanske lite, väldigt lite trög. Ganska så osmidig också. Vilket då inte är bra var för sig och jag har "turen" att ha det i kombination.

Men jag vet nu. Jag kom på det och jag hade inte stuckit. För första gången någonsin hade jag inte velat dra. Eller mja, lite. För jag är rädd och det är lättare att springa. Bara det är ganska så läskigt. Tanken på att jag inte velat dra gör att jag vill springa ifrån mig själv. Ja, jag blir rädd för mig. Dock så är det tekniskt omöjligt för mig att dra ifrån mig själv. 
Men det är egentligen skit samma. För den stack och verkar inte ha någon plan att ta sig tillbaka. 

Det är väl nu man kan tycka att jag ska släppa det. Jag vet vad som hände och den stack. Men nej, jag kommer inte släppa det. Inte än i alla fall. För jag vill inte. Jag vill inte ha det såhär. Vill inte behöva släppa det. Jag vill inte! 


Gillar

Kommentarer