Just nu.

Jag fick en av de finaste komplimangerna jag någonsin fått under ett väldigt jobbigt samtal.
"Du verkar verkligen ha accepterat vem du är."
Och vad ska jag säga? Jo. Det har jag väl.
Jag fortsätter att acceptera. Det är inte något som händer en gång och sen är det löst. Det är en process.

Jag är ständigt medveten om att det gäller just nu.
Just nu vill jag bara låsa in mig i mitt hem.
Just nu vill jag mest sluta andas. För just nu vägrar kroppen fungera som den ska och jag mår åt helvete.

Någon annan gång vill jag dansa runt överallt och hitta på en hel hög med trams.
Eller bara vara sjukt tråkig och lyssa på informativa ljudböcker och dokumentärer.

Jag har accepterat att jag är annorlunda mig själv. Att jag inte alltid vill samma saker. Att jag inte alltid lär känna och uppleva saker på samma sätt.
Att det som händer är just nu.
Att det inte innebär att det alltid varit så eller alltid kommer till att vara på det viset. Bara att det är så nu och då får jag utgå från just nu.
Att acceptera situationen och hantera den därefter. Hantera mig själv utefter det.

Gillar

Kommentarer