Kämpa.

Jag är riktigt duktig på att kämpa för saker jag vill ha. Min vilja är starkare än någonting annat med mig. Och i kombination med sjukligt envis får jag oftast igenom det jag känner är värt att kämpa för.
Däremot är jag totala motsatsen när det kommer till människor.
Jag backar för minsta lilla. Vill inte vara ivägen. Det handlar om någon annans vilja. Vill man inte ha mig i närheten försvinner jag.
Jag känner mig jobbig och allmänt ivägen när jag hör av mig eller visar minsta lilla känsla utan att verkligen veta att det är okey.

Jag vill verkligen inte vara jobbig eller ivägen.
Jag har känslor. Men jag väljer att inte visa dem. Väljer att inte fråga om samma sak flertalet gånger.
Tänker att om man vill så kommer man väl till mig. Och gör man inte det så fanns ingenting.
Jag slutar inte för jag inte vill mer, jag slutar för jag känner mig oönskad.
Och om det skulle vara så att jag inte vill? Då nämner jag det direkt vid kontakt. Att jag gärna inte vill ha någon.
Annat fall försöker jag fixa tid för människan. Försöker skaffa energi även de tillfällen jag egentligen inte har någon.
För att visa att jag vill. För att man ska slippa känna sig nekad.
Och skulle jag inte kunna, då kommer jag med en annan tid.

Gillar

Kommentarer