Kramar och mys.

Jag känner att jag delar med mig av mina tankar mer och mer och det blir bara allt jobbigare. Måste sortera ut vilka som jag vågar och vill skriva här och vilka som kanske blir bäst att inte dela med mig av. En del kan man ju ta med en polare eller två samtidigt som jag håller lite hemligt för alla.
Oj, vad hemlig jag är. Eller kanske inte. Tror inte riktigt att n��gon delar med sig av alla sina tankar, någonsin. Vad jobbigt det hade blivit. Så mycket jag hade pratat och skrivit då.
Och än en gång lyckas jag dela med mig av svammel! Stabilt.


Jag tycker inte riktigt om kramar. Speciellt inte om det inte är någon som jag tycker om. En hej och en hej då kram funkar väl men inte mer. Hur hittar man ens tillfälle att krama annars? Går man bara fram till någon och håller om den? Håller liksom fast den. Det låter inte helt okey. Det känns inte helt okey heller för den delen.
Tycker om att kramas när jag fryser eller när någon har en tjock hoodie och är utan byxor.
Att det är när jag fryser säger ju lite sig själv varför jag vill det. Att krama någon i tjocktröja som är utan byxor kanske inte är lika försåtligt. Så därför tänkte jag vara så trevlig och ointressant och dela med mig om det. Fast nu när jag tänker efter så är det väl snarare varför jag inte tycker om kramar på något annat sätt som jag delar med mig av mer.

När jag var väldigt liten så brukade jag sitta med mamma i soffan och mysa. Tror inte att vi kramades farligt mycket annars mer än när jag skulle iväg eller kom hem från någon exempelvis mormor eller pappa. Men utöver det så var det inte så mycket mer. Mina systrar som kom sen kramade jag mycket. Man ska krama barn. Och jag älskar dem så det blev en självklarhet att krama dem när de ville. Och för stunden tyckte jag om kramar, dock bara de jag verkligen tyckte om eller älskade.

Sen blev det jobbigt. Kom upp i högstadiet och växte väl in i min fula kropp och hemska ansikte. Såg inte längre lika förjävlig ut och människor började vara väldigt närgångna. Borde nog kunna säga att jag var ganska populär. Dock mot min vilja. Jag har tidigare valt ensamheten själv och det ville jag fortsätta ha. Ville ha lugn och ro väldigt mycket även om jag tyckte det var kul att umgås med en del men jag behöver ro till att bara vara. Till att måla, spela tv-spel eller bara tänka.
Så många kramade om mig, höll fast mig och bar runt på mig, mot min vilja.
När man skulle träffa någon, då tonårspojke skulle denna självklart vara klistrad på mig, även om jag sa nej, flyttade mig och ibland även puttade bort den. Det här med att man inte är intresserad utan trodde att någon ville vara ens vän var tydligen svårt att förstå för många.

Men jag hade en pojkvän, vi var tillsammans i fyra år och träffades nästan dagligen under hela den perioden.
De första månaderna brukade jag följa med honom hem. Vi gick in på hans rum, la oss i sängen, tog av oss byxorna och låg där och höll om varandra. Det var det som vi gjorde, ingenting mer. De flesta gångerna hade han hoodie på sig vilket du kanske kunde räkna ut.
Men där fanns den tryggheten, lugnet och faktiskt även kärleken.
Så när alla andra på dagen hade varit på mig och hållit fast mig, "kramats" med mig, så kunde jag koppla av med någon jag tyckte väldigt mycket om. Ha den nära och bara vara där i stunden.

Så jag tycker om att kramas och mysa en massa om det är någon jag verkligen tycker om, någon som jag älskar. Då blir jag väldigt närgången av mig även om jag inte fryser/är sjuk eller vill något mer perverst.

Jag försöker väl vara mer mysig mot de jag verkligen tycker mycket om, utan att kanske nödvändigtvis älska. Men kör över mig en gång eller om du mister min tillit, ens lite så kommer jag inte längre vara mysig. Jag kommer inte längre vilja kramas och bara vara nära.
Jag kan förlåta dig och lita på dig igen. Det kräver mycket, men det går.
Det blir ändå inte det samma när det gäller närheten. Gällande just det får man bara en chans. Förstör man den är det borta.
Det är inte som att jag väljer det. Jag bara inte längre känner för det mer. 


Så ett tips är då, om du bryr dig, att inte förstöra något när jag väl känner några känslor. För det händer inte ofta att jag gör det, positiva då, gällande andra människor. De kan lätt försvinna, jag trivs inte med känslor och känner jag att de inte är bra för mig så trycker jag bort dem. Om det är så att någon gjort mig något.
Är det jag som gjort fel kommer jag till att må dåligt och känna en massa skuldkänslor, ångest och likande. För det var mitt fel. Jag borde vara bättre, speciellt om jag tycker om någon.

Yes, där blev det en hel del text, igen..

Gillar

Kommentarer

eswensson
eswensson,
Snygg outfit! Älskar ditt hår! 😊
nouw.com/eswensson