Lögner.

Dagen började kanske inte riktigt på topp.
Hund hade blivit kass i magen under natten och bestämt sig för att sprutlackera hela golvet. Lagom tajmat med att vattnet var avstängt i flertalet timmar. Vad annars liksom?!

Så nu är vattnet tillbaka och hallen har än en gång blivit extremt skrubbad.
Ska ta några vändor till där snart igen för att vara helt på den säkra sidan.

Men nu är det så att jag undrar saker..
Hur reagerar du när någon ljuger? När du vet om att den ljuger? Blir du arg? Ledsen? Besviken? Kanske mest trött?
Vad gör du? Säger ifrån? Ifrågasätter? Börjar skälla? Eller kanske mest ignorerar det?

Jag blir förbannad. Men mest inombords. Brukar inte visa att jag vet. Låter det liksom ske.
Blir förbannad för man tror att jag är så blåst att jag inte förstår att det är en lögn. Eller det kanske är så att man tror att man själv är extremt smart, att ingen skulle förstå att det är just en lögn?
Oavsett så blir jag förbannad. Och undrar lite hur många gånger man ljugit och jag inte har förstått det.

Och jag menar, vad skulle jag annars göra?
För när jag berättar att jag vet om att det är en lögn så blir det gnälligt och människan går i försvar. Då är Jag helt plötsligt en fitta?! Vilket känns lite orimligt då det inte var jag som ljög..
Och om jag dessutom berättar anledningen till lögnen så är jag en ännu större fitta.
Så jag låter det ske.

Men vem vet, det kanske är ett test? För att se om jag är så blåst? För att hoppas på att jag påpekar och ifrågasätter?
Kanske bör börja räcka upp ett finger var gång. Typ som att räcka upp handen. Inte säga något, bara räcka upp fingret.
Undra hur lång tid det tar för någon att upptäcka varför jag gör det.
Och när man väl förstått, hur reagerar man då? Slutar man med beteendet eller blir man förbannad? Skäms man?
Det är ju ett väldigt passivt-aggressivt beteende av mig.

Det är ändå ganska spännande att se hur dum man tror att jag är.
Alltså, jag är dum. Men oftast inte på det sättet man tror.
Jag har en tendens att vara tvärtemot vad man tror.

Saker som för de flesta andra är väldigt uppenbara har jag ofta svårt med. Och lättare för det som annars brukar vara problematiskt.
Varför vara som majoriteten när man kan vara raka motsatsen?!

Att spela mer dum än vad jag är brukar tragiskt nog vara till min fördel. Vilket bara det är väldigt frustrerande.
Så det är bättre att bara vara tyst, bara låta skit ske.
Vill man vara i närheten av någon som är så dum så är jag inte rätt människa. Då bör man släppa mig och låta mig gå.
Jag uppskattar inte lögner, oavsett anledning.

Gillar

Kommentarer