Makea.

Var gång vi går ut tar Makea fortfarande ett varv runt mig för att sen sätta sig bakom och lyfta på tassen.
När halsbandet är på och vi går ut genom dörren biter han fast i sitt koppel, för att när jag fått i nyckeln i hålet springa till trappen.
Snabbt ner för att släppa kopplet och få en matbit. Än en gång ta tag i kopplet och springa med det ut genom ytterdörren.
Det är likadant var enda gång vi går ut.

När vi går in väntar han precis innanför ytterdörren på att få en matbit. När han har fått den vänder han sig om och springer snabbt upp för trappen. För att vänta där på nästa bit innan han springer till vår dörr.
Många gånger hoppar han även på dörren och försöker öppna den.

Han är 4 och en halv månad, väger mer än 20kg och börjar växa ifatt Koira i mankhöjd.
Hans humör börjar också bli värre och med en nästan obefintlig stubin.

Vi bråkar var dag. Eller mer att jag är dryg som fan när han inte gör som jag vill. Och han surar.
Manligt kön, vad kan man förvänta sig liksom?!
Men han är ändå hyfsat smart för att vara just en hane, oavsett art.
Jag menar, han är ju trots allt medveten om att jag gör livet så mycket bättre.

När han inte lyssnar där ute så går eller springer jag på ett helt annat håll.
Ibland säger jag till att jag sticker iväg, ibland inte.
Var gång kommer han snabbt efter. Sur, gnällig och börjar dra mig i byxbenet eller hoppar upp och tar tag i min arm.

Jag skäller inte, och man lyder! Annars blir jag ännu mer jobbig och dryg.
Man får vara snäll, annars finns det en risk att jag springer iväg.

Och precis som med allting annat så ska ju även hundfan vara awesome.
HÄR NÖJER VI OSS BARA MED DET BÄSTA!
Dum hund och dryg matte.
Du och jag mot världen, pälskling. Du och jag. <3

Mattes älskade pälsklingar. <3

Gillar

Kommentarer