Man lär sig något nytt var dag.

Tydligen ska det vara så. Att man var dag lär sig något nytt.
Fick nyligen lära mig något om mig själv.
Jag kan bli generad, och inte lite heller. Dessutom väldigt ogrundat.
"OMG! Där var någon som såg bra ut. Bäst jag blir generad och springer iväg!"
Inte för att skryta, men mina instinkter suger, men mest bara hela tiden. Så det är ju lugnt.

Ja, jag har varit rädd för att ta kontakt med andra. För jag känt mig så jävla värdelös. Knappt ens kunnat röra mig.
Men nu kan jag det till stor del. I alla fall om man jämför med tidigare.
Nu är jag, till större delen, inte som en zombie i huvudet som enbart existerar.
Jag har till och med lyckats åka iväg med kollektivtrafiken själv. Vilket tragiskt nog har varit, och är fortfarande, ett stort hinder för mig. Men ibland!
Det är dessutom sällan jag träffat någon som inte uppskattat mitt sällskap.

Innan jag blev väldigt sjuk så hade jag inte några större problem med att ta kontakt.
När jag nu blivit lite bättre, har jag inte heller haft allt för svårt för det.
Jag har Aldrig blivit generad över att bara se någon. Fram tills nu.
Har haft svårt att bli det oavsett anledning.
Och jag skulle inte ens ta någon kontakt.
Oerhört rimligt då att reagera så hårt..

Har ingen aning om vem det var.
Lär med största sannolikhet inte se människan igen.
Så vafan?!

Är glad över att jag inte riktigt kan rodna. För det känns inte som att det skulle göra så situationen hade känts bättre.

Till följd av detta hade jag resterande del av dygnet ångest.
Detta är inte jag! Jag blir inte generad. Det passar inte min personlighet.
Rädd och springa iväg gör. Men inte att bli generad. Framförallt inte över ingenting.

Visst, han såg väldigt bra ut. Men det var inte mer.
Ville inte prata med honom.
Hade inte någon dragning.
Bara blev generad och sprang iväg?!

Ibland orkar jag inte med mig själv. Det ovannämnda var ett sådant tillfälle.

Gillar

Kommentarer