Mental spärr.

​Nu är ett sådant tillfälle som jag gärna hade velat ta något. Något som skulle ge mig ork och energi till att göra allt det som jag behöver göra, som jag vill göra. Men jag kan inte. Den där mentala spärren är ivägen. Jag gör inte sådant. Vill nog inte innerst inne. Men det hade hjälpt så mycket för stunden. Den där spärren hindrar mig. Den spärr som dyker upp lite då och då när den känner för det. Alltså, den är ju alltid kvar gällande samma saker. Men jag tycker ändå att det är märkliga saker ibland. Ibland förhindrar den saker som kanske inte nödvändigtvis skulle behöva förhindrats. Och ibland tillåter den saker som inte borde bli tillåtna. Jag tror att det har med uppfostran att göra. Det som jag blivit lärd är fel förhindrar jag mig till att göra. Det som jag inte specifikt blivit inlärd är fel, kan jag göra trots att det inte är rätt. Det är sådant som kan göra mig förbannad. Förbannad på mig själv. Inte för att jag emellanåt har märkliga spärrar utan för att jag tillåter att fortsättas styras av dem. Jag bryter inte de mönstret, för jag är lärd att inte göra det. Inte ens med logik kan jag övertyga mig. Vilket i sig är idioti. 

Ska jag vara tacksam eller inte? Tacksam för att jag har de där spärrar som jag vägrar gå över, hur idiotiska dem än är. Men jag har min gräns som alltid lär finnas där. Att fler vet om det. Att man har någon koll på mig och kan lita på i alla fall det. 
Samtidigt som att det förvirrar. Då en del saker inte har så mycket logik bakom sig, det är inte saker som jag hade haft om det inte blivit så hårt intryckt under så många år, går det inte tillsammans med mitt vanliga tankemönster. Så hur ska man då kunna räkna ut vad jag hade gjort i en liknande situation? Hur ska man kunna beräkna något när det inte finns ett mönster utan istället flera? 
Det gör det lätt att veta en del saker som jag håller mig till men väldigt svårt att få en helhetsbild. Kanske därför som jag tycker om "Det är detaljerna som gör helheten.". För det finns så många olika mönster, finns så många små saker som är helt olika, att om du bara ser i det stora hela kommer du aldrig till att förstå mig. Du måste se detaljerna. Måste gå in i de enskilda sakerna för att kunna begripa det. 


Som man har märkt har jag inte skrivit här på ett tag. Jag har velat men har inte riktigt kunnat. Har inte pratar särskilt mycket den senaste tiden om alla de tankar och funderingar som jag har. Har varit ganska så tyst. 
Har inte skrivt här för till en början blev jag så trött att jag inte orkade eller så hade jag inte tillgång till en dator och att skriva mycket på telefonen när man är trött är för mig inte något alternativ. Så saker har stannat i huvudet. Stannat där och snurrat runt, runt, runt samtidigt som fler saker har uppkommit och snurrat det med. Mitt huvud är fortfarande fullt och jag försöker verkligen till att få ut det. För det stressar mig att ha det inne. Hela kroppen mår dåligt av det. Har blivit extremt dålig på att klara av psykisk stress. Nog för att det finns och har varit så mycket de senaste åren och trappades upp hårt igen den senaste månaden. Börjar lugna sig nu igen. Alltid något. 


Gillar

Kommentarer