Min egna motsats, men ändå inte.

Din bild av mig är fel.
Jag kommer göra dig positivt överraskad.
Jag kommer till att göra dig besviken.

Det måste vara skönt att kunna påpeka hur jag är. Måste kännas bra att ständigt kunna kommentera mig.

Jag är alldeles för känslig, jag är helt känslokall.
Jag överanalysera, jag tänker inte längre.
Jag bryr mig för mycket, jag bryr mig för lite.
Jag är förutsägbar, jag är helt oberäknelig.
Jag är smart, jag förstår ingenting.
Jag är alldeles för snäll, jag är sjukt elak.
Och allting händer samtidigt.

Det som alltid är, och som alla alltid är överens om; jag är sjukligt envis.

Jag är inte känslomässigt driven, jag drivs av tvångstankar.

Jag kan säga något som låter seriöst, men bara vara dryg samtidigt som jag kan säga något seriöst och vara seriös.
Jag kan säga något dumt som låter dumt. Men även säga något som låter dumt, men vara seriös.

Är jag glad kan jag visa glädje.
Är något jobbigt kan jag visa glädje.
Och ja, det händer även i min ensamhet.

Så din bild av mig lär med största sannolikhet vara fel.
Jag är min egna motsats, men ändå inte.

Gillar

Kommentarer