Missbrukare?

Skriver, raderar, skriver, för att sen radera. Och så går det om hela tiden.
Hjärnan har som sagt vaknat. Men inte på något roande sätt. Alltså, mja, delvis. Jag är ju sysselsatt om inget annat. Löser mig själv.. Har kommit så långt att jag nu är inne på hormoner och ämnen.
Varför det skapas mer. Varför det minskar. Och på vilket sätt det påverkar mig.

Kan man säga att man löser sig själv? Kan man säga att jag har löst mig? Om jag vet varför jag tycker om någon? Om man vet varför jag inte tycker om någon? Varför jag tröttnat? Varför jag vill alternativt inte vill något?

Känslor är grundat på olika ämnen i kroppen. Att mer eller mindre utsöndras av olika saker och händelser.
Så när jag helt kan det, då borde jag själv kunna skapa precis det jag vill känna och uppleva, eller? Mentalt då..

Jag tycker, som jag skrivit tidigare, om att utföra mänskliga experiment på mig själv.
Att jag får en hypotes som jag bara måste kolla. Och det är inte snällt att utföra sådant på andra, så det gör jag väldigt sällan.

Jag är dessutom medveten om att jag drivs väldigt mycket av dopamin. Att det är något jag överlag har svårt att skapa själv då jag antingen gör det jag ska, eller fel.
Det är det som gör att jag söker mig till andra. Dopaminet som ökar när andra blir glada.
Som ökar när jag tränar mig, hunden.
Äter något gott. Men inte tillräckligt. Så jag behöver antingen andra människor eller hitta ett ytterligare sätt för mig att skapa mer.
Vilket i sin tur har gjort att jag förstår varför jag tröttnar på andra.

Man kan se det som att jag är en missbrukare.
Jag känner ett starkt behov av både dopamin och andra hormoner som skapas i samspel och framförallt sexuell kontakt. För att balansera ut det som jag har svårt med själv.
Ungefär två veckor utan någon sexuell kontakt har hormonvärdena sjunkit så pass mycket att jag blir oerhört instabil och hamnar i ett depressions liknande tillstånd.
När det ytterligare gått ca två veckor har det minskat hormonerna så pass mycket att det påverkar det autonoma nervsystemet, icke viljestyrda delarna av hjärnan. Som i sin tur innebär att risken för krampanfall och svimningsattakerna ökar kraftigt.
Detta är inte på något sätt något som är normalt, men sen och andra sidan, vad är normalt med mig och min kropp?!

Att jag tröttnar är alltså som att jag är en missbrukare, min "dealer" har varan men av någon anledning vägrar den tillhålla handla mig med det.
Jag har tålamod så jag väntar. Men när det då gått ca en månad så tröttnar jag på det, för behovet av ämnena är så pass stor att kroppen skriker. Så jag stänger helt av och börjar bli "ren", delvis mot min vilja.
Varför skulle jag sen ta tillbaka en dealer som jag är fullt medveten om helt plötsligt bara kan få för sig att sluta ge mig vad jag behöver?
Hade du gjort det om det gällde något specifikt ämne du behöver, eller hade du när tillfället känns rätt tittat en annan?

Det samma gäller även icke sexuella relationer. Behöver fortfarande dopaminet. Om det ger mer negativa ämnen än positiva en längre period så försvinner också mängden med dopamin som sen skapas när relationen försökt återhämta sig. Just för fler negativa ämnen produceras på grund av tidigare erfarenhet med människan.
Om det går att helt återställa har jag ingen aning om.

Såå.. att.. eh.. Välkommen in till en ännu djupare nivå av analysering.

Gillar

Kommentarer

Blackout
Blackout,

Jag är på jakt efter mat som är dopaminmaxad.. Har kollat allt jag kan efter min abstinens av just dopamin. Har du kollat födoämen med dopamin?

nouw.com/blackout