Morrande och markeringar.

Alltså, detta börjar bli pinsamt.
Makea morrar på i princip alla som kommer hyfsat nära. Alla utom de två som jag frågat om de kan hjälpa mig med att hälsa på honom..
Däremot så var vi ute när någon annan bara gick förbi, och Makea började morra. Även om denna människa inte kom särskilt nära eller ens stannade till.
Så han visade i alla fall att han Faktiskt morrar på folk.
Har funderat på om det skulle vara för han skyddar. För att sen tagit bort tanken ganska snabbt igen då han är så ung. Men tydligen är det att han skyddar mig. Mattes lilla skyddsängel. <3

De kan skratta åt honom nu och tycka att han är "så gullig". Vänta bara! Det räcker med två månader så kommer ni inte skratta åt honom mer.

Blir så irriterad att man skrattar och inte respekterar hans markering överhuvudtaget.
Det är en hund. De förstår när man skrattar och hånar dem.
Respektera istället hans markering och backa tillbaka lite. Om jag är okey med det försök sedan en gång till att närma dig.
Det är ju onekligen så att han inte blir irriterad på alla.
Och precis som jag kräver respekt för mig, så gör jag det även för min hund. Oavsett hur liten eller stor han är. Åldern spelar inte någon roll.

Maito var där jävlar Ingen som skrattade åt när han väl valde att markera. Det var inte någon mer än barn som pratade med mig eller ville hälsa på honom när de såg oss. Och då var han något av det snällaste som funnits.
Men vaplen är okey för han är ju valp?!

Han har börjat uppskatta pinnar.

Han fick även komma in i någon annans hem idag.
Till en början satt han på matte precis som det plåster han ständigt är. Men sen gick han iväg själv.
Trots att han var övertrött sprang han inte omkring överallt.
Lite bitig och ville nafsa men inte så mycket mer än så.
Han gjorde inte som Maito alltid gjorde, luktade igenom hela stället precis som han letade efter bomber.
Dessutom så passade han på att vattna dörrmattan. Makea då, Maito var helt rumsren.
Och även om han sprang iväg lite så höll han sig ändå mest hos mig.

Och ner från en liten trapp gick han också. Tog initiativet helt själv.
Ja, jag vet att han inte ska gå ner för trappor. Och jag kommer fortsätta bära ner honom så länge jag orkar. Men ändå kul att se hur han övervinner sina rädslor, och väljer att göra det helt utan att jag pushar honom.

Nu ska vi springa ut lite snabbt och kissa, sen blir det sängen. Eller ja, sängarna.

Gillar

Kommentarer