Nytt, oj, så mycket nytt.

De senaste sex veckorna har det hänt mycket. Väldigt mycket men samtidigt nästan ingenting alls.
Jag vet inte riktigt hur jag känner för det. Är som sagt dålig på känslor. Är väldigt dålig på att känna mina egna också.
Tror att det är många nu. Många känslor som finns samtidigt. Kan för stunden inte peka ut vilken som är starkast. Finns inte riktigt någon som tar över.

För första gången på fem år är bor jag ensam. Jag är för det mesta helt ensam. Spenderar tiden med mig själv och djuren. Får inte glömma djuren.
Men det känns väldigt annorlunda, på både gott och ont.

För första gången någonsin kan jag vara mig själv. Jag kan göra det jag vill, får tycka som jag vill utan att behöva ta hänsyn till någon. Utan att bry mig om gnället att jag är omogen, pinsam, tramsig och allmänt dåligt. Att jag inte kan se ut så eller eller göra på ett visst sätt.
För jag har för det mesta spenderat tid med människor som tyckt illa om en hel del av mina sidor. Och jag har ändrat mig. Jag har slutat med en del saker och låtit andra bestämma.
Har alltid trott att andra vet bättre. Att jag borde vara tacksam.
Nu vet jag bättre och det är nytt för mig. Bara någon dag gammalt.


Jag gick förbi några innan idag, som skrattade när de såg mig. Jag vet inte om de skrattade åt mig eller något annat. Den första tanken, första reaktionen var att jag ser förjävlig ut. Jag skämdes. Ville bara bort. Ville bara hem, snabbt. Gömma mig här i min ensamhet.
Men sen tänkte jag, varför ska jag bry mig? Vad säger att det ens handlade om mig? Och även om det gjorde det. Även om de skrattade åt mig. På vilket sätt spelar det någon roll?
Jag måste sluta tro att alla andra är bättre, att deras åsikter är starkare.
De flesta människor jag någonsin pratat med har jag inte tyckt om. Jag har inte ansett att deras åsikter var vettiga eller sunda. Varför skulle jag då bry mig om vad de tycker och tänker om mig?
Så jag log igen och fortsatte som tidigare. Utan att bry mig om något. Bara vara i stunden.


Det är de som ringer mig. De som bara vill snacka skit i någon timme. Utan att vilja ha något, utan att vara sur, förbannad eller ledsen. Bara för de vill höra mina åsikter, berätta om deras. Någon som vill dela en del av deras liv med mig. Spendera tid med mig. Både via telefon, nätet men också att jag blir medbjuden på saker.
Jag blev inte det innan. Mycket för att jag ofta sa nej men ändå. Det är nytt för mig. Jag brukar vara ensam eller med människor som egentligen inte vill veta vad jag har att säga, vad jag vill göra eller vad jag tänker på. Det känns bra när någon faktisk vill höra av sig till mig, bara för att.


Jag har än en gång lärt mig att jag inte tycker om att dricka särskilt mycket. Att jag inte klarar av att bara släppa allt och inte bry mig. Även det är väl något som jag ä lättad över. Jag kan inte förstöra mig själv, kan inte förstöra för mig själv så pass hårt. Det borde räknas som en bra egenskap. Jag undrar när jag blev så pass vuxen. Inte bara med detta utan så mycket annat. Alla tankar, de saker som jag gör och inte gör. När började jag ta så mycket ansvar?


För första gången någonsin pratar jag med någon som inte hör av sig var dag längre. Som inte alltid vill träffa mig. Någon som till viss del tar avstånd från mig.
En människa som inte prioriterar tid med mig. Jag är inte van vid det. Det har aldrig hänt innan. Eller jo, men då har ju den människan inte velat veta av mig men tagit det sakta. Kanske är så det är. Men varför säger man då inte sanningen? Jag tar hellre sanningen än lögnen. Även om den kanske är jobbig. Men en sanning kan jag arbeta med. En lögn är inte rättvis. Inte okey.
Så jag vet inte hur jag känner inför det. Det är annorlunda.
Inte som att det känns märkligt alltid, men ibland. Ibland är det konstigt. Jag förstår inte. Får väl sluta tänka så jävla mycket.
Är väl mest att jag vill veta vad som hände. Om jag gjort något fel. Om det är mig det är fel på.

Jag letar fel. Jag letar alltid fel. Dock mest på mig själv. Jag vill bli bättre.
Jag jobbar på att bli en bättre människa både för andra men även för mig själv.
Jag ska ha ett bättre liv. Jag jobbar på att bli så nära lycklig som jag bara kan.
Jag jobbar på att göra folk omkring mig så glada och nära lyckliga jag bara kan.
Jag vill väl, oftast.


Gillar

Kommentarer