Otillräcklig.

Just nu tycker jag inte om mig. För stunden känner jag mig otillräcklig.
Har så många känslor samtidigt. Allt snurrar bara runt i huvudet på mig. Vad är rätt? Finns det ens något rätt nu? För stunden känns det som att det bara finns fel. Olika grader av fel. Hur jag än gör kommer det bli fel. Vilket val jag än kommer göra blir det fel och om jag inte gör något, om jag struntar i det helt blir det också fel. Bara olika mycket fel. Men hur ska jag veta?

Har så många känslor samtidigt. Jag är arg, förbannad, glad och förväntansfull samtidigt som jag är rädd. Allt är samtidigt. Som någon märklig dimma och jag tänker inte stänga av. Jag tänker känna.
Hade kunnat bli likgiltig, precis som vanligt. Men jag vill inte just nu. Tror att detta på något märkligt sätt är bra. Att detta är det bästa för stunden.

Det är ju inte bara negativt. Det är väldigt blandat och svårt att urskilja. Svårt att veta vad som är vad, vad som borde vara starkast. Just för stunden tror jag att det är ledsamhet. Jag känner mig mest ledsen tror jag. För att jag för stunden är otillräcklig. Hade velat vara mer. Kan inte. Inte just nu.


Kan inte sluta läsa saker. Läser det om och om igen. Precis som att någonting skulle ha ändrats. Det har det inte och det kommer inte till att göra det heller, det vet jag. Men på något sätt fortsätter jag att läsa, fortsätter att hoppas på att det är annorlunda. Att det ser annorlunda ut. Att saker har ändrats.
Men det har det inte och kommer inte till att göra det heller.

Det är såhär jag löser problem. Så som jag kommer fram till saker. Går igenom precis allt som jag kan hitta. Alla sätt jag kan tänka på och sen går det runt, runt, runt i mitt huvud. Vänder och försöker på något sätt till att få ihop det. Till att få fram det bästa alternativet. Och bara det är svårt.
När jag nu även tar in känslor blir det riktigt kaos. Speciellt när det gäller så många olika. När de är riktiga motsatser.

Glad, ledsen, lättad, förbannad, arg, rädd och förväntansfull.
Från att nästan aldrig känna något till att känna allt detta, allt precis samtidigt är jobbigt.
Hur gör man? Hur klarar man av det? Och hur vet man vad som är rätt?
Det som känns som det bästa inte nödvändigtvis är det som verkar det mest logisk korrekt. Och jag vet om att jag inte kommer komma fram till det idag. Och jag kommer till att fortsätta läsa. Fortstätta tänka. Det kommer till att fortsätta gå runt i huvudet på mig ett tag till.
Antingen tills att jag kommer fram till något, tills att tiden gått ut och det bara blev något eller tills att annan information uppstår. Något nytt som kan vara med och snurra runt.
Jag kommer fortsätta att leta ny information. Fortsätta läsa om allt och tänka på det. För det är så som jag gör. Det är så som jag löser problem.

Det kommer till att kännas bättre. Jag kommer till att stänga av, men just nu vill jag inte.

Skulle vilja gråta, skratta eller le. Men jag kan inte. Bara sitter här likgiltigt samtidigt som känslor och tankar rusar i min kropp.
Jag kan helt ärligt säga att jag inte vet. Just nu vet jag inte. Har inte någon lösning för stunden. Men jag ska skaffa det. Den kommer komma. Det kommer till att bli fel. För just nu finns inte något rätt. Det har gått förbi rätt.

Men det är okey. Det är inte mitt fel. Det bara känns så för stunden. Inte mitt ansvar egentligen.

Gillar

Kommentarer