Översättning.

Har hört att det ska vara kvinnor som är de som är känsliga.
Jag tyckte i alla fall att jag var lustig..
Men Fine! Då får jag väl skriva om det tidigare inlägget så det låter mindre objektifierande.

Det jag egentligen menar är att om jag haft ett förhållande med någon och det av någon anledning inte fungerat så är det inte något jag skulle skaffa med den människan igen.
Jag skaffar inte något förhållande med någon bara för jag tycker om den för stunden. Det tar tid. Det tar tid att lära känna någon och vill gärna ha en typ av vardag ett tag med den människan innan jag är redo att gå in i ett förhållande med den. Jag vill älska någon Innan man blir tillsammans.
Skulle det då, efter ett tag, visa sig att det inte fungerar så är det inte något jag skulle vilja återvända till.
Det tar lång tid innan jag verkligen ger upp ett förhållande. Flera, flera månader av en ohållbar situation.

Om det däremot inte är någon jag haft ett förhållande med utan mer uppskattat dess sällskap och sexuella närhet med. Har jag en tendens att ge upp det mycket snabbare. Att på något sätt ge upp för man inte kommit lika långt tillsammans.

Däremot har jag ju nyligen kommit till insikt med att jag faktiskt har en tendens att göra så man blir för van vid mig, för snabbt och tar mig för givet.
Det är många som inte förstår vad de hade innan de mist det.
Och jag själv kanske bör ha sagt ifrån ordentligt långt innan jag bara tröttnade på att bli behandlad på detta sätt.
Att be snällt verkar mer som att jag ger ett val, och att jag oavsett kommer stanna med samma typ av relation till människan.

Alla typer av relationer har en tendens att strula till sig till en början. När man inte helt förstår varandra och inte riktigt vet var man står. Och då jag inte riktigt är som majoriteten så blir det alltid mer komplext och fullt med missförstånd.

När man inte känner varandra helt.
När man tagit in saker helt fel.
När man inte riktigt förstått vad man har.
Och när man inte verkligen visat vad man vill och behöver.
Är det värt att försöka en gång till då?
Är det jag som än en gång ser något bara i svart och vitt, som kanske egentligen skulle varit gråskala?

Och om man gör detta. Om man provar en gång till. När regler och behov är mer tydliga, blir förändringen permanent då? Eller är risken stor att det fallet tillbaka till det som från början förstörde det?
Och är Den risken värd att ta?

Är det värt att försöka med något som förstördes i början, eller är det bättre att vara ensam/hitta någon annan?

Inte lika kul skrivit, men förhoppningsvis inte lika objektifierande.

Gillar

Kommentarer