Har du tänkt på att de flesta mest ifrågasätter när man säger att man inte tycker om någon? Att man vill veta varför, lite oavsett om det gäller en själv eller någon annan. Man vill veta varför.
Men det är i princip ingen som frågar varför man tycker om någon? Framförallt om man säger att man tycker om just den människan.
Hur kan det komma sig?

Är det för de flesta skulle ta frågan som en negativ respons? Eller kanske för de flesta inte verkar veta varför de tycker om någon?
Jag vill veta. Men tror aldrig att jag faktiskt fått ett konkret svar.
Och det stör mig.

Det stör mig att man inte har något större underlag till att man tycker om någon. Att man är så pass känslomässigt driven att man bara kör på det. Att det räcker med att hormonerna i hjärnan höjs, av någon anledning, så tycker man om den människan.

Det som stör mig ännu mer är att de flesta verkar tro att jag är precis likadan. Som att jag inte ska veta varför jag tycker om, alternativt tycker illa om någon.
Nej, det brukar inte vara något som jag berättar bara helt plötsligt.
Är överlag nog ganska så dålig på att berätta att jag tycker om någon, framförallt till människan det gäller. Om det då inte är när den gjort mig ledsen och/eller förbannad. Då är jag oftast väldigt duktig på att berätta att jag tycker om den. För jag vet om att de flesta har problem med att se sådant när man på något sätt är ovänner eller oens.
Jag är medveten om att jag tycker om dig, även om jag för stunden mest hade velat strypa dig. Och då påminner jag dig också om det, så vi alla vet.
Dock så känner jag fortfarande någon negativ känsla, så finns en risk att jag meddelar det som att jag inte har någon aning om Varför jag tycker om den. Vilket jag ju vet.
Det är mer att jag vill markera att jag är upprörd. Och hade man ifrågasatt om jag inte visste varför, eller bara varför jag tycker om den, så hade jag svarat.
Det är mer att när jag är förbannad och/eller ledsen vill jag inte ge någon 15 komplimanger.

Jag säger inte ofta varför jag tycker om någon oavsett om jag upplever någon negativ känsla eller inte. Vill man veta får man helt enkelt fråga. För jag vet.

Är inte särskilt känslomässigt driven. Kan inte bara hyfsat ogrundat tycka om någon. Precis som att jag inte ogrundat kan tycka illa om någon.
Mina känslor är grundade på logik, på observationer.

Och det samma gäller sexuella relationer.
Jag har inte något större sexuellt intresse av någon som jag inte på något sätt uppskattar eller tycker om.
Det är i princip ingen vars beröring jag uppskattar.
Men de människor jag rört vid verkar aldrig greppa det förrens jag inte längre vill. Innan dess verkar det som att de tror att jag inte har något problem med just beröring.
Vilket i sig är ganska logiskt då just den fått. Och även om jag skulle meddela att det endas är den som får röra mig, är det nog ingen som helt förstår innebörden av det.

I en värld där de flestas krav på sexuell partner är någon med puls på två ben, är det svårt att greppa att det finns de som har mycket högre krav.
I en värld där de flesta är känslomässigt styrda och tycker om folk bara för att tycka om någon, är det svårt att förstå att det finns de som har riktiga grunder i sina känslor. De som faktiskt är rädda att tycka om någon.