Pappakomplex..

Ibland är jag ett riktigt geni. Alltså verkligen helt genialisk. Så sjukt intelligent.
Det är fan ett under att jag inte glömt bort att andas.

Satt här på min stol, precis som vanligt. Halvt inlåst i mitt huvud. Igen, ingenting ovanligt. Och funderade på om jag fått pappakomplex?!

För nu tycker jag ju inte att de små söta pojkarna är farligt söta längre.
Nu vill jag inte ha någon "snubbe". Nu är det riktiga män. Gärna hyfsat ludna sådana! Eller ja, det räcker ju med en.. Flera känns som lite väl mycket arbete.

Men för det första så är jag 30. Jag borde vara mer intresserad av de med grövre armar än mig. Borde dras till de med ordentlig skäggväxt, det är porrigast med ca en centimeters stubb.
Helt enkelt de som nästan är min motsats utseendemässigt.
Känns rimligt med tanke på min ålder.

Sen är det det här med min pappa också. Om man bortser från de två gånger jag träffade honom förra året, så har han nästan alltid sett ut på samma sätt.
Ungefär lika bra skäggväxt som jag, vilket i och för sig inte förändrats nu heller. Inte luden alls.
Ganska så medellång tror jag. Kanske 1,80, smal och väldigt vältränad.
Jag är tydligen väldigt lik min pappa utseendemässigt, fast han är den manliga motsvaigheten. Eller mja, mer maskulina kanske. Man är lite att ta i. Han var snubbe som nu gått över till gubbe.
Och det är ju inte det som jag är intresserad av.
Inte heller de som är 20+år än mig själv.

Så jag har kommit fram till det nu, helt av mig själv, att jag inte har pappakomplex, jag har blivit vuxen..

Ibland är jag helt enkelt mer genialisk än man tror!

Gillar

Kommentarer