Pushover eller sunt förnuft?

Vad är det för fel på folk?!
Jag blir så trött och ledsen. Vilket senare slår över till förbannad. Och jag försöker verkligen att inte bli förbannad. Men det är riktigt svårt!

Hur kan så många vara så egocentrerade?
Det känns som nästintill omöjligt att finna de som inte är det. Finns människor som ändå visar någon respekt och hänsyn till andra?

När man går förbi någon så hälsar man. Ja, om det inte är allt för många människor där eller man är upptagen med något. Man hälsar!

När någon har sökt en så svarar man.

Står man ivägen för någon så aktar man sig.

Ska man hämta något så frågar man om människan man umgås med också vill ha något.

Går man ut med en hund så plockar man upp efter den när den bajsat.

Man slänger inte skräp på marken.

Hur svårt ska det vara?!
På riktigt, vad fan är det för fel på folk?! Är det en trevlig värld man lever i där där man  varken har någon större respekt för någon eller kan visa hänsyn?
Är det så man vill att andra ska bete sig också? Eller man själv är så himla speciell att man står ovanför detta?

Jag var ute med Makea. Det finns många hundar här som inte tycker om honom och skäller och beter sig dåligt när de ser oss.
Att man då väljer att gå precis bakom oss med sin lilla fula jävla hund som skäller och drar mot honom tills att vi går in, kan jag tycka är respektlöst. Framförallt när man inte gör en minsta lilla ansträngning för att få tyst på fanskapet som beter sig illa.
Hunden var liten. Bara att sparka på den, den flyger långt!
Jag kände verkligen för att vända mig om och säga ifrån.
Jag håller på att uppfostra mitt lilla ludna och blev ändå stolt över att han inte skällde tillbaka.

Det är även så att jag brukar flytta mig och gå omvägar när jag ser någon som har en hund jag vet är aggressiv mot Makea.
Inte för att Makea är jobbig utan för att den andra ägaren ska slippa det jobbiga med sin hund.
Men nu sist så såg de oss, de vet var vi bor och ändå bestämde man sig för att stå med sin hund precis utanför vår port för hunden ville lukta, i över FEM minuter?! När man ser oss vänta..
Hur svårt ska det vara att akta sig?! Framförallt när det är ens egna lilla kräk som inte blir disciplinerad.

Är man rädd för hund så aktar jag honom eller väntar till man aktat sig.
Men nej, då ska man ha gruppterapi i trapphuset istället för att antingen gå in eller ut. För vi väntar ju?!

Jag försöker visa så mycket hänsyn jag bara kan.
Försöker att inte bråka.
Jag aktar mig, väntar och hälsar.
Jag svarar när någon hör av sig.
Plockar upp efter hund och slänger inte saker på marken.

Jag tror då att man kan visa någon typ av respekt eller i alla fall hänsyn till mig.
Men jag är ett naivt tard.

Gillar

Kommentarer