Saknar du mig också?

Har varit ute på den vardagliga nattrundan. Förvånansvärt lite folk som var ute tyckte jag. Det är ju trots allt fredag. Även om detta är en riktigt håla, men ändå.

Det blev till att gunga lite. Har verkligen börjat uppskatta det. Jag tycker om att gunga på nätterna. Ligga och titta upp i himlen. Det är avkopplande och försöker väl till att tänka så lite som möjligt.
Försöker komma fram till saker. På lösningar.
Försöker reda ut livet och försöker att sluta tänka på en del människor. Försöker acceptera och gå vidare.

Tyvärr är jag väl som så många andra, väldigt duktig på att inse hur mycket jag uppskattar och tycker om någon förens det är försent. Det är lätt att vara efterklok.

Jag bara undrar. Funderar du på mig någon gång?
Sitter du också i mörkret och tänker på mig?
Är det så att du någon gång saknar min närvaro, så som jag hälsade på enbart dig?
Kollar du upp mig i smyg och läser det som jag skriver?

Eller det finns inte mer? Är det så att tanken inte slår dig?
Att det är en lättnad att slippa mig?
Att jag inte längre existerar i din tanke, din värld?
Jag bara undrar.

Trodde aldrig att jag tyckte om dig så mycket, förlåt.


Gillar

Kommentarer