Samma sak om och om igen.

Fick en uppenbarelse igår. Eller snarare två.

Var hos en polare och träffade samma människor som tidigare.

Det var som att åka fem år tillbaka i tiden. Det som ändrats var min hårfärg och alkoholtoleransen. På ett ungefär.

Och det kan ju vara skönt att känna igen sig. Att vara där man tidigare trivts. Men att människorna gör samma saker som tidigare, inte bara då utan till vardags. Att det nästan är som att tiden stått still där. Som att de flesta inte åldrats. Och när jag tänker efter så skulle jag aldrig umgåtts med mer än den ena av dem, om jag inte träffat dem tidigare. Vilket gör mig ledsen och förvirrad.

Varför gör jag det nu då? Är det en dålig vana att bry mig om dem? Att det enbart är för allt som varit, all tid vi tidgare spenderat? Bryr jag mig för att jag vet vilken potential det finns?

Jag har svårt för att verkligen bry mig om någon. Och jag har nu upptäkt att jag har ännu svårare att sluta bry mig om någon. Även om det inte riktigt finns något att bry sig om länge.

Jag tycker inte om en del av mina vänner. Jag bryr mig av vana. För att jag inte vill inse sanningen. Sanningen att de inte är värt det. Det är försent. Att det är över nu. 

Gillar

Kommentarer